Första Augusti.
Inte konstigt att det kändes som höst när jag denna arla morgon åkte till jobbet. Drömde om regniga och mörka kvällar, levande ljus, te och den där speciella höstiga känslan. Inte den deprimerade känslan den här gången, utan en försiktigt hoppfull. Tycker egentligen inte om hösten, för den leder till vintern, är lång, mörk och grå, och årstiderna påverkar mig jättemycket. Eller har det iaf förut. Eftersom jag redan varit sjukskriven för depression i ett halvår så är jag jätterädd att hamna där igen. Men nu känner jag igen varningstecknen och tar dem på allvar. Jag är redo. Jag ska inte hamna där igen. Så det känns tryggt.
Men för att återgå till min tidiga bilresa...
Den här låten dök upp i mina lurar. Ojojoj, det tar mig tillbaka till hösten 2006, och är alltså väldigt starkt förknippad med hösten. Just de mörka, regniga kvällarna.
Sen kom denna. Fortfarande höst, men inte på samma sätt. Den här känns även väldigt mycket Stan (där jag nu bott i snart 6 år). Det här är verkligen en låt som går rätt in i märgen på mig. Den är rätt på så jävla många sätt.
Augusti. Snart september.
/W
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar