Franska minneskort och snäckor

Louvren

Har jag berättat om den gången jag var i Frankrike? Tror inte det...

Ah, tänker ni, nu kommer det berättelser om sniglar, orakade armhålor och en massa tungkyssar... Och till viss del så har ni rätt, men främst tänker jag på det som "Incidenten med minneskortet".

Observera att minneskortet och adaptern på
bilden inte har något med berättelsen att göra..

Joråsåatt, såhär var det... Jag och en underbar grupp fröknar var på en utbildande resa till detta märkliga land. Allt gick sisådär bra, med tanke på att jag är vegetarian och att fransmän å andra sidan äter allt med puls och även sånt utan men som ändå rör sig...

Muchos trevligt att bo vid havet halva resan... Inte för att vi bodde
i detta hus, men den fanns i närheten. Men som sagt, havet...
Det innebär även seafood...

Har aldrig i mitt liv varit gladare att jag varit vegetarian, för även
innan jag övergav den animaliska världen (jaja, förutom ägg- och mjölkprodukter)
så hade jag inte kunnat äta av denna tallrik. Möjligtvis räkorna, men eftersom
de inte var kokade med samma metod och örter som Far gör, så vette Fan
om jag hade känt mig så lockad ändå. Och jobbigt att vara i en sits där man inte vill
förolämpa värden... "Nej tack, men det finns inte en chans att jag äter av DET DÄR!"

Men! Nu gör jag ju som Systra, och trailar off... Jag skulle ju prata om minneskort. För självklart hade jag ju med mig min roliga kamera, och när ungefär hälften av resan var avklarad tänkte jag föra över lite bilder till datorn som jag hade med mig. Fråga mig inte varför, men jag fick för mig att jag skulle testa att ha i minneskortet direkt i datorn istället för att köra med sladd mellan dator och kamera som jag alltid gör annars. Min lappis har nämligen en slot i sig. Vet detta eftersom LL försökt använda den en gång innan. Däremot så var jag ju lite fundersam över storleken på mitt minneskort, för jag var rätt säker på att det som jag hade i kameran var mindre än det som LL hade. Nåväl, det kanske går ändå? Testa måste man ju. Sagt och gjort. Jag satte försiktigt i minneskortet i luckan. Som svalde det. Jahopp. Naglar, pincetter, hårnålar och diadem testades, men inget ville funka. Där satt den, i datorn. Inte för att minneskort är så förbannat dyra nuförtiden, men jag hade säkerligen en 400-500 bilder i den från resan som jag gärna ville komma åt.

Panik panik och oerhört mycket irritation. Fan vad jag var sur på mig själv!!! Satan i gatan! Jaja. Jag passade iaf på att googla efter lite tips när jag hade en stund över och inte nån italienare satt och hoggade datorn på nedervåningen. Det visade sig att jag var långt ifrån ensam om att göra denna dumma grej. Efter lite mer läsning så hittade jag tipset om att använda adaptern som följde med minneskortet för att få ut det, den har ju ett hål som passar just minneskortet.

Ja. Ni läste rätt, jag hade ju faktiskt en adapter som man skulle ha minneskortet i för att det skulle funka med datorn. Med i Mensa? Ja, ibland så undrar jag om inte mitt provsvar förväxlades med nån annans..

Ah, vilken lättnad! Minneskortshelvetet var ute! Firade med att ta den här bilden som bevis för att kortet åter satt i kameran och inte i datorn...

Ute!!
Vi åt visst en del clementiner under resan, ser jag nu. Och chips. Kan säga att man
var rätt så trött på croissanter och baguetter efter typ dag 3... Jag o andra sidan
köpte burägg från oinredda burar, allt för att få i mig lite proteiner förutom
det jag fick från ost. Fan vad de tryckte i mig ost istället för kött... Gah. Tur att vi även
köpte en hel del Activia för att vara snälla mot våra magar.. Förutom allt rödvin..

Så resan kunde fortsätta och nya bilder tas, och gamla förvaras till eftervärlden.

Kort taget vid stranden efter hela incidenten..

Jag är inte bara förbannat intelligent, jag är jävligt puckad också!

/W

A state of mind

Jag tror jag var en björn i mitt förra liv. Sover bort den mörka tiden. Så måste det vara.

In the wind, in the yoke, my ride will go
Central, remote, any further and I'll know
Pressing matters bear
Through the trials and time, I keep my feet right in line for flight so we never recognize
Pressing matters bear, enable wear and tear on you, tear on you
Remind me
Tear on you, wear on you

Grön Markatta och annat blått..

"Vad tittar jag på?"

Idag har jag fortsatt att knåpa ihop min diskussion. Har iaf redan en sida dravel, ska skriva lite till innan jag ska ta och försöka koppla ihop litteraturstudien med mina resultat. Om ni förresten har en massa bilder på datorn, så kan jag tipsa om att ha dem som skärmsläckare, det brukar dyka upp hejdlöst roliga bilder som man mot alla odds glömt bort att man tagit... Behöver jag förklara mer? =)

"Det här tittar jag på..."

/W

Jag har...

Jag har:

• Gått upp 4 kg under min sjukskrivning
• Ångest inför att börja jobba igen på måndag, försvårar nattsömnen
  
• 14 sidor resultat som måste trimmas med åtminstone hälften, tror jag
• Fortfarande inte vågat mig till gymmet för att ockupera deras cardio-maskiner

Däremot så tänker jag såhär:

• Det har även hunnit vara Motherfucking-Julafton också. Och nyår. Alla går väl ändå upp då? Snart börjar jag ändå jobba, och det lär sätta igång förbränningen igen.
• Som sagt, kommer att hjälpa mig med den dagliga motionen. Dessutom så blir det bättre när jag väl har fått testa vad jag klarar av med handen. Första veckan är ju bara på halvtid så att jag får ta det lugnt. Ovissheten är värst. För att inte tala om att jag får mer pengar när jag jobbar.
  
• 14 sidor resultat, ja det är ju oerhört mycket bättre än 1 sida, för nu har jag ju nåt att skriva om i diskussionen. Notera att det absolut inte rör sig om 14 sidor signifikanta resultat, men det är ju resultat det med!
  
• Men jag har börjat gå på spinning igen, och där behöver jag inte vara rädd för att jag hoggar någons uppvärmning. Plus så kändes handen markant mycket bättre denna vecka.

Hörs

/W

Melvin

Hohooo!

"Melvin"

Skäggiga tänder, eller bara lite oflyt?

Jag har förgäves letat efter noter till Grizzly Bear's låt Foreground, men har bara fått tag på första sidan (av 4) som är ett exempelblad. För att få resten måste jag betala, och visst skulle jag kunna lägga ner ca 30-40 spänn på det, inga problem, grejen är den att den finns på amerikanska sidor och då blir det ju som det blir med betalning... Suck.. För den är inte särskilt svårspelad, men muchos muchos vacker. Men jag kan ju som sagt inte (lr, det kanske jag inte har sagt innan, säger det nu istället!) spela "by ear".

Men det var ju inte det jag skulle prata om idag!

Nehhej du.

För jag skulle prata om mina tänder. Eller tand, åtminstone.

Jag?

Idag var jag för andra gången hos tandläkaren denna vecka. Det kan låta mycket, men om man tänker på att senast jag var där förutom i veckan var för 7-8 år sen, så jämnar det nog ut sig. Ni kan ju bara ana hur mycket ångest som är förenat med skiten. Hur som. Jag har alltid haft problemtänder, och kommer nog alltid ha det. Tills jag får löständer. Kära Mor lagar och lagar och lagar (oftast samma tand också), men inte vill det bli riktigt bra ändå. Har fått anlagen från henne. Om vi säger såhär, jag har ingen koll på hur många hål jag har haft i mina tänder. Det var/är mer regel än undantag att det fanns hål att laga vid varje rutinkoll. Så förstå i vilket skick mina tänder är i nu, efter 8 års olagande (Hittade precis på ett ord! Ska inte förväxlas med 'olaga').

"Ja dett ar mokket att göra" sa Fru Tandläkare i tisdags. EFTER att hon med *precis just det tonfallet* räknat upp ännu ett hål, som om hon inte kunde tro sina ögon. Ja, jag vet att mina tänder är kassa, men du borde fan vara såpass proffsig att du inte låter dina nedvärderande känslor för mig skina igenom. Det är vad personalrum och fikapauser är till för. Snacka skit om mig när jag inte är där. Som vi alla andra gör.

Så idag lagades min spruckna tand som gett mig vågor av ångest varje gång tungan letat sig fram till sprickan (vilket händer rätt ofta, varför gör man så, letar upp alla fel man har i munnen?) Nu visade det sig däremot att jag inte kunde pusta ut. Osäker prognos, visade det sig. För den var "superdjup" (uppenbarligen en tandläkarterm) och hon måste sluta borra 0,5 mm från pulpan och det ena leder till det andra vilket kan innebära att lagningen kanske inte funkar, att jag får jätteont, svullnar upp, och då får ta bort tanden. Antar jag. Med lite tur så kunde det re-mineraliseras, lr nåt annat fancy ord, och då borde det gå. Så jag håller krampaktigt tummarna att jag kommer undan med 685 spänn för just den tanden. Så det inte blir 685 spänn plus minst 3 miljarder för att dra loss den. Och all smärta på det.

685 tänker ni nu, det är ju inte så mycket? Nej, jag håller med, men ta det gånger X. Ja, gånger X, för jag har fortfarande inte frågat hur många hål det rör sig om. Eller det är väl den billigaste formen av lagning också, en tand kan lätt komma upp i över 1000 spänn. Och då har jag inte tänkt mig någon jävla rotfyllning heller. Kan de förresten se på röntgenbilderna om det behövs rotfyllas? Jag sitter ju och nojar mig något infernaliskt över det också. Jag har iaf 2 nya tider inbokade än så länge. 2011. Året jag gick till tandläkaren. Om och om igen.

Men annars då, hur gick det idag? undrar ni såklart. Jodå, hon börjar med att säga att det kommer att göra ont, så de får bedöva. "Ja det hoppas jag verkligen" tänkte jag, men sa bara ok. Kändes knappt, men nog fan lyckades de skrämma upp mig genom att säga att "Nu blir det obehagligt" och att Fru Tandsköterska snällt klappade och höll om min arm och bad mig att andas. Det ska hon förresten ha eloge för, klappandet, det var lugnande. Hon är snäll hon, Skötis. Tandis däremot gillar mig inte, så jag är lite skeptisk tillbaks. Men som sagt, visst kändes sprutorna i gommen, men det var inte så värst mycket värre än den de tog i tandköttet. Förutom sticken i början så gjorde det inte ett dugg ont. Och det ska ni också veta, att det kanske bara är 10-20 % av gångerna jag lagat mina tänder som det inte har gjort ont att borra. Kanske inte går att bedöva barn? Vad vet jag.

Det som var värst var det förbannade borrljudet som fortplantar sig genom hela skallbenet och får allt att vibrera. När det lät som värst drömde jag mig bort till en av mina Happy Places. Lite senare hjälptes jag av att läpparna domnat bort. Det kändes (och känns faktiskt fortfarande) som att jag saknar halva överläppen, och självklart gick tankarna till att jag låtsades vara en zombie. Så där satt jag, ömsom drömde jag om Chris Bear och ömsom att jag snart skulle slita av Tandisens näsa.

Christopher Bear
Veckans Skägg, för fan! Det var ju ett tag sen. För fan. Fan.
Puss puss puss! För fan.

Och från sockersött går vi till dött dött...

Så såg jag ut. In my mind. Eller på riktigt. Eller?

Ja, det var nog allt för idag. Hörs!

/W

Gave up

Jag har ju inte postat nåt rent NIN-material än.

Det får fan bli detta. Jag får banne mig gåshud, så bra är det! Trent är ett geni. Jag går igång på det här lite äldre NIN.

"Gave Up"

perfect little dream, the kind that hurts the most
forgot how it feels, well almost
no one to blame, always the same
open my eyes, wake up in flames

it took you, to make me realize
it took you, to make me realize
it took you, to make me realize
it took you, to make me see the light

smashed up my sanity
smashed up my integrity
smashed up what i believed in
smashed up what's left of me
smashed up my everything
smashed up all that was true
gonna smash myself to pieces
i don't know what else to do

covered in hope, and vaseline
still cannot fix this broken machine
watching the hole, it used to be mine
just watching it burn in my steady systematic decline
of the trust, i will betray
give it to me, i throw it away
after everything i've done i hate myself for what i've become

i tried
i gave up
throw it away

Dr W's kärleks(lösa) hörna

Dr. W här. Skulle så gärna vilja lägga till "igen", men eftersom det här är första inhoppet, så går ju inte det. Eller vad fan, det här är ju min blogg, mina regler.. *host*

Vi tar om det då.

Dr. W här igen. Vi ska ta och prata om tråkiga och självömkande saker, så är du inte omåttligt förtjust i att följa mina förvirrade tankar så kan jag spara dig lite tid och tipsa om att inte läsa vidare. Annars så är du så välkommen så att läsa på.

Det finns så mycket som får en att vackla. Att inte lita på sig själv så mycket som man borde. Att känna att man inte räcker till. Inte är god nog. Att det är något som är fel med en. Kan vara en kommentar, en blick, ett skratt, gest, ja, vad som helst egentligen. Behöver ju inte vara något om ens är direkt riktat mot en själv, men en idé, som mycket tydligt kan överföras på en själv.

Så något som jag verkligen avskyr är en förolämpning som är inlindad i en komplimang. Jag kan ge ett litet exempel så ni förstår vad jag menar.

• Ja, mina KOMPISAR skrattar åt mig och frågar om jag dejtar min morsa, men JAG tycker det inte gör något att tjejen är lite rund. -Jo tjena, så du förväntar dig att jag någonsin kommer vilja träffa dina polare när jag vet att de skrattar åt mig bakom min rygg? Ska jag vara tacksam här, eller vad? För att du "inte har något emot" att jag inte är smal? Men att jag ska vara medveten om det. Jag ser ju uppenbarligen ut som din morsa. Så du gillar mig TROTS att jag är fet? Ja men tack så jävla mycket. Men nej tack.

Jo, jag har faktiskt fått den kommentaren från en kille som sen efter ett tag frågade om jag hade lust att ses. Det hade jag inte. Att han utgår ifrån att jag aldrig får någon uppmärksamhet från karlar och att jag på något sätt ska vara tacksam. "Tycker du det är konstigt att någon visar intresse?" "Nej, så jättekonstigt är det inte, det har faktiskt hänt förut." (Är jag verkligen så jävla ful och äcklig menar du?)

Får man en rak förolämpning så kan man ju svara rakt på sak. Är den inlindad i en komplimang så försvinner plötsligt din rätt att bli arg och försvara dig. Du fick ju en komplimang?

Så till en annan sak som irriterar mig, evigt solo som jag är.

Som singel är man inte riktigt lika mycket värd. "Du hittar snart nån!". Oftast hör man det efter frågan "Ja, och hur är det med ditt kärleksliv då?", följt utav ett "jaha, hmm, jaja" och *medlidsam blick* alternativt *flackande blick*

Och har man som jag aldrig haft ett förhållande (i min ålder!!!!!) så har jag aldrig blivit testad av en annan människa. Blivit Godkänd. Accepterad. Då måste det ju vara något fel på mig. För engångsgrejer räknas inte, då är det ju nästan som att man har blivit testad, men sen inte fått godkänt. Eller? (eller så är det precis vad det är, en engångsgrej och man är mycket väl medveten om det innan, under och efter, och det är inget fel med det)

ALLA hittar ju nån förr eller senare?

Nej, alla hittar faktiskt inte någon, varken förr eller senare.

Och det kan vara okej. Men varför varför varför skäms jag så mycket när det kommer på tal? Varför känner jag mig så förbannat misslyckad som människa eftersom jag inte har någon vid min sida? Att jag aldrig ens haft det? Att jag nästan känner mig tvungen att nämna något av mitt kärleksliv, bara för att "bevisa" att jo, det finns karlar där ute som faktiskt inte kräks av mig. I alla fall just då.

Jag är för kräsen, har jag fått höra. Fuck that säger jag. Jag vill ha någon som jag åtrår både mentalt och kroppsligt, och att han känner någorlunda likadant för mig. Jag kommer aldrig aldrig någonsin att "nöja" mig med någon. För det första så är det så jävla taskigt mot killen och även mot mig själv. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att vara ihop med någon som "nöjt" sig med mig heller för den delen. Nej nej nej, vara med någon som egentligen inte vill det, innerst inne? Vad hände med självrespekten där, liksom?

För kräsen, är det en omskrivning av "omöjlig och för ful att vara med"? Det undrar jag också ibland. Om man försöker vara finkänslig och vända det till att det inte beror på att det är något fel med en?

Jag har sett så himla många dåliga förhållanden som bara bygger på att man inte vill vara ensam. Så jag har gjort mitt val. Jag är hellre ensam än i ett förhållande som inte känns hundra. Så jag kommer väl vara ensam tills jag blir hundra. Sen dör jag av hög ålder. Typ.

Jag har egentligen gett upp hoppet om något mer permanent. Men jag försöker ändå hålla liv i hoppet om iaf något lite mer "opermanent". Fast att tankarna alldeles för ofta återvänder till meningen: "Vem försöker jag lura, ingen kan vara attraherad av det här", så försöker jag ändå tänka att jag inte är en tankeläsare, och att jag inte i förväg (baserat på utseendet) har kunnat se om någon varit intresserad eller inte. Det är inte alltid per automatik bara "mindre intressanta" karlar som varit intresserade av mig. Ja, jag är medveten om att jag just förolämpade alla som någonsin visat intresse för mig. Jag ber om ursäkt. Jag menar det inte riktigt så, och vill även påpeka att det har funnits väldigt fina människor som visat intresse, problemet är att jag inte kan ta en hint, jag refererar även till den negativa bilden jag har om mig själv, att nej, han kan omöjligtvis vara intresserad, han är för fin och jag är för ful.

Ja, jag vet att dåligt självförtroende är oerhört oattraktivt. Jag försöker kämpa med det. Går väl sådär.

Fan vilket neggo inlägg. Jag lovar att återkomma med något mer "up-beat" nästa gång. Jag skyller på att jag är bakis och på sånt humör.

Nu ska jag till affären, köpa Daim (och bli ännu fulare) och tillbringa resten av kvällen med att rita, lyssna på underbara skivan Veckatimest av Grizzly Bear (och ojoj vilken töööt trummis de har då) och sen lite Terry Pratchet på det. Och så måste jag diska. Och laga spenatsoppa.

Babaj!

/Ms Loveless

Mer björnar...

Perfekt musik att skriva Xjobb till, jag håller mig lugn och på bra humör.



Ljuvligt!!

Björnen sover uppenbarligen inte...

Vi fortsätter väl med en till...



/W

Grizzly Bear

Så oerhört märkligt.

Så oerhört skönt.



/W

Bojkotta "Huset fullt av hundar"

Men fan. Att det alltid ska finnas idiotiska saker man ska behöva bli förbannad på..

Den här gången är det det nya programmet "Huset fullt av hundar" som kommer att sändas på SVT.

Man tar alltså 6 omplaceringshundar till en familj. Familjen följs under en vecka, och varje dag ska en av hundarna röstas bort, tills "vinnaren" är ensam kvar och får stanna hos familjen.

*host*

Det där är ungefär så fel att jag knappt kan tro att det är på riktigt. Man tar alltså 6 omplacerade hundar, vilka antagligen redan fått vara med om en massa jobbigt, och har en massa bagage, och sätter ihop den med 5 andra okända hundar? I en ny miljö, med nya människor och kamerateam? Och röstar bort dem och låter alltså hundarna genomlida ÄNNU en separation? Fattar de inte vilket psykiskt lidande de orsakar? Djeeeesus!

Det är ju jätteviktigt att just omplacerade hundar kommer till ett tryggt hem där de får all den trygghet de inte tidigare fått. De kommer fan förstöra flera av hundarna. Så enkelt är det.

Så jävla puckat. Så jäääävla puckat. Och vad sänder det här för signaler till folket? Att hundar är varor som man kan göra vad fan man vill med. Rösta bort den om det inte passar. Är den lite jobbig så är det bara att göra sig av med den. Det här är bevis på så jävla taskig djursyn.

Och vem fan tror att de kan veta hur en hund är på en dag? I en jättestressad situation? Visserligen ska man inte förmänskliga djur, men i detta fall tycker jag faktiskt att man kan dra en liknelse: Ger du en rättvis bild av dig själv till någon annan när du är stressad? Orolig? Ängslig? Rädd? Tycker du att det är möjligt för någon att lära känna dig på en dag? Även om du är på ditt bästa humör för den delen?

Jag säger det igen: Så jävla puckat.

Hundar och djur överlag är inga jävla varor. Punkt. De är individer med känslor, och har du väl tagit dig an ett djur så har du ett ansvar. Ger du bort ditt barn bara för att det blev lite jobbigare än du trodde? Nej, för så gör man bara inte. Man har ett ansvar. Man har ett ANSVAR.

Herregud. Alltså, idén från början är ju toppen, att man ger ett hem till behövande hundar, men iaf just omplaceringshundar är ju mer krävande än en "vanlig" hund. Jag tror inte folk är medvetna om det. Det är jobbigt nog att skaffa valp (och det här tror jag inte heller folk riktigt fattar förrän de står där med bajs på mattan och söndertuggade skor). Varför inte göra om programmet så att de familjer som vill vara med får berätta vad de vill ha för slags hund, kontakta hundhem som sen noga kollar vilken av hundarna som bäst passar familjen, och (kanske viktigaste av allt) vilken familj som bäst passar hunden. Sen får familjen hjälp och råd med den första tiden, ja säg att de kanske följs åt under en längre period. Fast det är ju inte dramatiskt. Det är ju inte bra tv. Det är ju..... Vettigt? Att säga att "Titta här, vi har en massa hundar som behöver hem. Hjälp gärna till, men var medveten om att det kan bli riktigt tufft, och att det kan krävas mer av dig än du är beredd på. Men det går! Bara man vet vad man gör."

Jag blir så trött. Det här är djurplågeri.

Jag kommer inte titta på programmet.

Jag hoppas att inte du heller gör det.

/Arg

Bao, ångest och jobbsök

Idag har jag iaf fått nåt vettigt gjort. Skrev en lista igår och satte upp på väggen. Lr, egentligen satt jag först upp whiteboardpapper på väggen, och SEN skrev jag ner listan på den, men petitesser!

Ska jag skriva listan så ni också får se vad som ger mig ångest för tillfället? Jooooo! Klart jag ska!

• Dammsuga -check!
  
• Städa toaletten -check!
• Fixa hemförsäkringen -check!
• Fixa facket (kan ju inte ha studentpris på det längre...)
  
• Fixa jobbansökan för jobbet i samma stad som Simza jobbar (TÄNK om jag fick den?!? Inte för att jag riktigt är kvalificerad, men försöka måste jag ju!) -check!
• Skriva Resultat v1.0
• Skriva M&M v2.0
• Skriva Diskussion v1.0
• Fixa ny kallelse till handkirurgin (lappen kvar hos Päronen som kastat den... Surprise surprise)
• Ringa och kolla vilken tid jag skulle vara hos tandläkaren om en vecka
• Förnya recept -check!

Sådär ja! Nästan halva listan avbockad på en enda dag också! Synd bara att de kvarvarande punkterna är såna som tar ett par dagars intensivt och koncentrerat arbete för att klara av per punkt... Suck... Jaja, måste ju börja nånstans ifrån. Jag måste verkligen lägga på ett kol om jag ska hinna någorlunda klart med Xjobbet innan jag ska tillbaka till jobbet. Men jag får helt enkelt göra det. Det börjar påverka min nattsömn nu. Och jobbsituationen är också knepig. För visserligen så har jag kontrakt till sista mars, men frågan är om de vill förlänga, och frågan är om jag verkligen pallar med det jobbet. För frågan är väl eg när vänster handled ska opereras, den känns ju inte så farlig alls, men visst är jag fortfarande lite bortdomnad i den handen också. Jag får helt enkelt ta en dag i taget och se vad kirurgen tycker sen när jag har återbesök om ett par veckor.

Och nej, känseln har inte kommit tillbaka till höger hand än. På arbetsterapin sa de att det kan dröja upp till 3 månader... För jag hoppas verkligen jag blir bra. För det är lite hopplöst att ha ont nästan vad jag än gör med handen, och inte är den ens bra än. Tålamod, tålamod tålamod. En sak om jag verkligen visste att det skulle bli bra, för då kan jag vänta, men just det här när jag inte ens är hundra på om det blir bra...

Menmen.

Nu sitter jag nyduschad och softar till skön mjuusak, skriver av mig lite, och längtar till att kära Simza och E.T skulle få för sig att äntligen komma hit för en helkväll tillsammans med en annan fröken som bor i samma stad. Planer på detta finns uppenbarligen, fick jag höra =) Men för tillfället får jag helt enkelt nöja mig med att titta på bilden som jag tog senast Simza var här och det vankades utgång...

Min übergoda lime-drink och Bao-brädan som väntar på att
Simza skulle bli klar med sminket så att en match kunde påbörjas!

Några andra punkter som jag inte skrivit upp på listan, men som eg finns där (fastän osynliga!)

• Laga ett par trosor (de är fan nyköpta och jättesöta, tänker inte slänga dem pga ett litet hål)
• Laga mina pyjamasbyxor
• Kolla om friskvårdsbidraget som jag aldrig använde förra året gäller den här terminen, eller om jag behöver fixa en ny.. Annars köper jag träningskort på F&S asap
• Laga den där woken jag har grejer till INNAN grejerna blir dåliga...
• Färga håret
• Klippa fanskapet (ja håret alltså)
• Fixa dygnsrytmen för fan!

Tschüss!

/W

Motherfukkin' tur i oturen?

Ja jag vet inte..

Det känns som om jag jämt har otur? Har jag dålig karma? Slår jag gamla tanter och snor jag godis från små barn? Handlar jag lampor på Belsebubs Belysning?

Skojar ju inte heller...

Berättade jag att jag fick punka 2 ggr på 2 v förra året? Jag berättade ju om första gången, men andra föll nog i glömska... Jag var rätt trött på eländet då. Och nu har jag fått en noja, precis som med kisseriet nuförtiden. Minsta lilla ljud eller vibration när jag kör bil får mig att börja kallsvettas (precis som minsta lilla tendens till att jag skulle behöva kissa leder till smått panik om jag inte är nära en toalett). Saken blir ju inte bättre av att det är en massa snö och is på körbanan, så det låter ju en hel del mer under vinterhalvåret än under den varmare årstiden. Och när det är barmark så låter ju dubbdäcken rätt högt också... Fan. Alltså, nu är det ju en annan bil jag kör, men med min tur så exploderar väl alla däck samtidigt nästa gång. Bah.

Punktering i 100 km/h är ju rätt så spännande. Not. Notera hur
själva bilen typ "brunnit" lr nåt, för innan jag åkte hemifrån så var det
inte hål i metallen... Det är förresten detta som Far lagade med silvertejp
som Simza beskrev en gång...

Andra gången däcket slets sönder så hade jag kommit kanske 20 km hemifrån. Nu hade jag ju inget reservdäck i bilen, för den satt ju redan på plats. Och i skuffen fanns en ungefär lika strimlad sak som den som nu satt Höger Bak (gången innan var det ju Vänster Fram som dog). Till skillnad mot förra gången så stannade faktiskt en karl och frågade om jag behövde hjälp. Inte för att han kunde göra så mkt, för däck kan jag ju byta själv, men inget däck fanns. Päronen var borta vid deras husvagn, Simza svarade inte (hade migrän och alltså en legitim orsak), så jag fick till slut tag på Burt som snällt fick ta sig till Päronens hus, leta fram en hemlig nyckel, leta fram en hemlig bod på bakgården och där hitta ett hemligt vinterdäck som passade just min hemliga Skrutt-Skoda.

Sa jag att jag hade kommit ca 20 km? Ja, det innebär att det är ungefär 80 km kvar och det betyder ca 1 h tidsmässigt. Så jag tackar mig själv för att jag köpte min iPoop för ca 3-4 år sen, för jag passade helt enkelt på att titta på ett par avsnitt av Bleach!

"Jag dödar dig! Jag dödar dig död!!"

Men framförallt så tackar jag kära Burt som offrade mer än 2h av sitt liv och kom och räddade mitt strandsatta arsle!

/W

Vårkollektionen

Idag har jag shoppat! Klickade hem dessa snyggisar:

Vilken passform! Och mönstret sen!

Tror denna kommer passa utmärkt med byxorna. Eller kanske nästa cardigan:

Så pigg!

Den här klänningen kommer framhäva min hudton på ett underbart sätt!

Kommer bli så fiiiiin!

/W

Optiska illusioner

Kom att tänka på när jag följde med den kära Modern till optikern. Väl nere i det hemliga väntrummet i källaren så fanns denna reklambild på väggen:

Jamen herranjestas, vilka snygga bågar!
*host* eller jag menar ju såklart: Woooohaaaa, vilken het karl!

Efter första glansen så var jag tvungen att titta en gång till, hjärnan hade inte riktigt hängt med.. Så där satt jag, och kunde inte sluta flina och smygkika på den behagliga modellen. Rätt som det var så kläcker Mor ur sig att det är självklart att killar får såna långa och vackra ögonfransar. Och sen la hon till att han "on syntisen hyvän näkönen" (är syndigt snygg). Så där satt mor och dotra, båda plötsligt på lite bättre humör än minuten innan... ;P

Nån annan som uppenbarligen skulle behöva uppsöka optikern är reklamutdelaren i mitt område....

Det här är alltså andra gången på 2v som det här händer. Nu har jag inte ens brytt mig om
att ta bort det, för då kanske det inte dyker upp nytt? Måste ju testa olika taktiker,
att ta bort allt hjälpte ju uppenbarligen inte....

/W

Jag anar ugglor i mossen...

Tänkte lägga upp iaf en bild på min Frankenhand, men självklart så glömde jag ju att ta kort.. Så jag nöjer mig med att lägga upp 2 nya alster istället (för jo, nu kan jag rita med handen igen!):

Ugglor! Vilka coola fåglar de är egentligen!

Kommer garanterat bli massor med fler ugglor...
Och jag säger som förut, dessa gör inte originalbilderna rättvisa..

Hohoooo!

/W