Blah!

Meh! Besviiiiiken!

Start me up

Jag känner att jag behöver en nystart.

Ny energi, nytt liv!

Har några punkter jag måste/vill ta tag i, men som jag fortfarande inte rört:

• Bli av med mitt sockerberoende (ja, ett beroende är precis vad det är, har flera typiska symptom som t.ex. döljer det för andra, behövs mer och mer för att bli nöjd, fortsätter med det trots att jag vet nackdelarna, får smått ångest om jag vet att det är slut på godis hemma osv osv osv)
• Fixa nytt jobb (men det håller jag ändå i nån mån på med)
• Testa nya fräscha maträtter och få in det i vardagen (så tråkigt med samma gamla mat, men har varken tid eller ork till det nu)
• Få ut min examen (så jääävla lite kvar nu!)
• Rita (det är ju så kul! Har funderat på att måla en tavla igen, det var så länge sen sist)
  
• Spela piano (det är ju så underbart att spela när det låter bra (Och DÄR kom kruxet, det låter ju fördjävligt när man inte övar, alltså: jag spelar inte))
  
• Meditera (tror det skulle göra under för min mentala del)
• Få ett mer enhetligt hem (byta ut handdukar, badlakan, koppar, prydnadsföremål, sängkläder osv osv osv)
  

Bara att sätta igång då? Jag börjar med att rätta mitt exjobb... Eller, jag började med det, men kom på att jag bara skulle skriva det här inlägget först.. Kanske koka te innan jag sätter igång? Har ju ny kanelhonung... Suck... Ska jag få ordning på allt det här nångång?

/Hopplös ibland

Hångel och tjuvnyp

Jaaaa fiffaaaan!

Vilken galet underbar helg jag har haft det! Har firat Pternos födelsedag genom att åka till Ön tillsammans med både Skoda och LL =) Wunderbar. Har garvat nåt så otroligt mycket!

Festen var självfallet lyckat, och utgången började även den bra. Jag fick nämligen visa leg i dörren till utestället. Jag var tvungen att fråga vad det var för gräns, 20 fick jag till svar, oj, sa jag, det tar jag som en komplimang.. Ja, gör det, sa vakten och klappade mig på ryggen.

Lite trevligt är det ändå att man kan misstas för att vara minst 8 år yngre =) Jag hoppas det hänger med hela mitt liv..

Väl i kön till garderoben så rycker jag till. Varför? Jo, för att nån faktiskt nöp mig i rumpan. Förstår ni hur länge sen det var nån nöp mig i rumpan?? Feministen i mig överröstades visst av min libido, för jag blev löjligt glad.. Jag skyller allt på min snygga klänning. Och min stora (men uppenbarligen klämvänliga) röv.

Hur jag fattar denna boktitel..

Och inte tog det slut där. Jag blev uppbjuden till dans! Förstår ni hur länge sen det var jag blev det?? Go with the flow, liksom.

Ett litet snipp ur konversationen med min danspartner:

Han: -Det här är ju perfekt hångelmusik...
Jag: -Hmm? (tänker: men, är inte det här Bon Jovi?)

lite senare

Han: -Vill du hångla?
Jag: -Njaaae... (tänker: Jag avskyr ju för fan Bon Jovi!)

Vi avlutade dansen med en kram istället, och skildes åt som vänner =)

När fick jag möjligheten att få tacka nej till lite hångel??? Självkänslan fick sig en välbehövlig boost i helgen, om vi säger så.

Nej. Jag måste visst flytta till Ön..

Schyss mig!

Adios!

Hagar och andra bänkar

Oh, jag har så många inlägg på gång, men alla dessa kräver att jag lägger över bilder från mobilen till datorn... Så det dröjer ett tag till... :p



MEN!

Nuuuu kom jag ju på... Ett annat inlägg som har dröjt ett år...

Jag var ju o plocka svamp förra året. Ja, jag gör sånt. Även i år. Men. Förra året. Alltså.

Ni kommer aldrig att tro det, men i mina förvirrade irrfärder i närskogarna så råkade jag ramla över en otroligt trevlig överraskning! Efter mil av vinglande stigar och aggressiva ekorrar och gamla tanter på kattpromenad fann jag det ultimata....

Jag hade hittat fram till......

Wait for it......












Pattons Hage!

Helt frikkin' otroligt!! Ja, det är sant!

För att föreviga och för att ha bildbevis på det så tog jag genast kort och skickade till Simza som även hon blev alldeles till sig..

För Mike Patton är ju en av våra drömkarlar, om vi säger så...

Jamen jag säger ju det!

Genast började min sökan efter Mike, för han måste ju finnas här nånstans! Klart man bor i sin egen hage, eller hur? Vem skulle INTE göra det, liksom?

Bakom stock och sten letade jag, under mossa och kottar krafsade jag..

Slutligen, bakom en enorm trattkantarell, så fann jag till slut vem jag letade efter.

Efter fnitter och ett par timmar av awkward silence tog jag till slut mod till mig och frågade chans.. Genom att räcka över en papperslapp med de klassiska raderna:

Får jag chans på dig?

Ja
Nej
Kanske

Vad tror ni han svarade då?

Nej, såklart. Men däremot satte vi oss på en bänk i närheten och pratade om allt mellan himmel och jord. Nej, nu ljuger jag. Vi satt faktiskt och råhånglade tills ett pensionärspar kom och slog på oss med sina promenadkäppar.

THE bench. Mike ville inte vara med på bild, mumlade nåt om
en bad hair day..

Hur som, jag kände att jag hade fått nog av lycka för ett helt liv, så efter att vi skrämt bort pensionärerna med finska folksånger så skakade vi hand och skiljdes åt som de bästa av vänner.

En vacker dag kanske jag återvänder, till skogen där sången ekar mellan ekarna, men tills dess, så lyssnar jag på Tomahawk...

Tomahawk - Point and click


/W