Mitt spännande liv

Mitt spännande liv
-Nu i färg

måndag 20 december 2010

No Peach, NOO!


Har suttit och läst en massa berättelser från #prataomdet. Det är olika personers upplevelse från en sexuell gråzon, där allt inte varit så trevligt, minst sagt. Så himla intressant, och viktigt att det börjar diskuteras!

Min fråga är: Vem har inte varit med om något tvivelaktigt i olika grovhetsgrader, allt från att nån ovälkommet gnider sin skrev mot ens röv på dansgolvet innan man hinner reagera, till något mycket värre? Är det just för att det är så vanligt som man rycker på axlarna och tänker att det inte var nåt? När går man som utsatt från "överreagerande" till "legitimt offer"? Det behöver ju inte handla om penetrerande sex för att man ska känna sig och/eller vara utnyttjad.

När väljer man att blunda för verkligheten bara för att undvika att se på sig själv som ett offer? Kan tänka mig att de allra flesta har gjort något de inte varit alldeles ok med, men samtidigt tycker att det var en sån bagatell att det inte varit värt att säga emot. Och visst kan det vara så enkelt. Vissa kan rent ärligt tycka att det inte känns så farligt att ha "tycka-synd-om-sex" medan andra inte tolererar en ovälkommen kram. Någon kanske inte tolererar en ovälkommen kram men säger ändå inte nej till sex trots den där avsaknaden av kåthet just ikväll?

Men vart går gränsen? När är det inte längre ok? Är "förövaren" "oskyldig" om denne verkligen inte vet om att den har gått för långt? Om man inte sagt till? Om man inte visat att man inte vill? Måste allt checkas av verbalt eller skriftligt innan? Men man kan ju ändra sig (och självklart får man det, och det ska alltid respekteras) efter att man sagt ok, t.o.m. efter att man själv tagit initiativet?

Så vad spelar det för roll egentligen vad som sagts innan? Människor är inga tankeläsare, ett nej är ett nej är ett nej (förutom vid kanske bdsm då ett nej kan vara ett ja, men "persika" är ett definitivt nej...), men även ett ja kan vara ett nej, när ska man förstå det? Det finns en skala från "jag säger ja endast för att du hotar mig med kniv" till "ja, jag vill, det är skönt (fast att jag egentligen inte vill, egentligen får jag ont, egentligen känner jag kanske inget alls, men det är ju lättare såhär, hon/han slutar tjata då, och jag älskar ju honom/henne faktiskt, det förväntas ju av mig!)". Vissa är glasklara fall där den ene parten helt sonika väljer att inte förstå, medan det i andra fall kan vara omöjligt att snappa upp den andres tvivel.

Samma med ett nej. Finns en skala där med. Men då är man genast ute på djupt vatten. Därför ska man alltid tolka ett nej som ett nej (om man nu som sagt inte håller på med avancerade övningar och använder sig av ett säkerhetsord istället....).

När vaknar man upp under natten och myyyyser när personen som ligger sked bakom dig har kupat om ditt ena bröst, och när känner man sig utnyttjad för att man inte har kunnat välja att säga nej eftersom man har sovit? Om det nu t.ex. är ens partner? Eller ens ONS, för den delen.

Kanske är det rätt självklart att man inte välkomnar någon random typ man inte ens känner (eller kanske känner, men inte känner för) som man av olika anledningar delar bädd/rum/hus med tallar på en när man sover, men när blir den där beröringen från någon man kanske har/tänker/vill nuppa med ett övergrepp? Alla har ju olika preferenser, nån kan tycka det är härligt med att ha någons hand just DÄR (välj en kroppsdel, vilken som helst), medan någon annan tycker att det är ett övergrepp. Det går ju inte rent generellt säga att det är ok att ta på brösten eller rumpan när man nu t.ex. skedar, men att könsorganen alltid är aja-baja. Så enkelt är det ju inte. Ibland vet man ju inte själv vad man är ok med och när, och framförallt med vilken person.

Det måste ju gå att avdramatisera sånt också... Om man nu tänker att man inte vill säga till för att det blir pinsamt för den andre, att man förstår ju själv att den andre inte fattat att man själv inte tyckte det var så mysigt. "Det kändes ok då, men jag vill inte nu, men det är lugnt, du har inte gjort nåt fel, jag kanske vill lite senare igen. Jag säger i såna fall till. Puss&gnatt". Om man däremot redan innan har sagt att nej, det där får du inte göra, så är det ju självklart en annan sak och då får/ska du fan reagera precis så högljutt du vill och rikta ett hårt karateslag mot ljumsken. Eller nåt. Ni förstår väl ändå kärnan i det jag säger.

Borde det inte räcka med att man är lyhörd? Om vi lyssnar på varandra, tittar på varandra, respekterar varandra? Och att man faktiskt vågar och orkar säga vad man egentligen känner?

Älska varandra!

/W

fredag 17 december 2010

Damn you autocorrect!

Fan, skrattar tills jag dööööööör!! För mer, gå HIT

/W

torsdag 16 december 2010

Ajaj ojoj

Jahopp.

Nyopererad. Lr ja, snart är det ändå 12 h sen... Det gör lite ont... Men jag får snällt klara mig med alvedon och ibumetin.

Detta gjordes på mig idag. Det gjorde ju inte ont, men det var fan otäckt
när de drog isär med klamrarna och när jag kände att de skar och klippte i mig..
Vart lite skakig när allt var över...


Livet är svårt med endast en vänsterhand när man är högerhänt. Finmotoriken är som på en 3-åring. Toppen.

Jag bävar inför första toabesöket med #2. Det kommer fan vara skit överallt! Djeeesus..'

Nej, jobbigt att skriva med vänster, trots att jag ändå har betydligt högre tempo än kära Mor när hon skriver för fullt...

Ha det!

tisdag 14 december 2010

Inte bra inte bra..


Åååångest ångest ååååååångeeeeeeeeest!!!!!!!

Jag förbannar denna känsla och hoppas den dööööööör!!

Jag håller nämligen på med att fylla i papper till Fummelkassan (skriver fan inte på nåt namn här, så det inte blir som med Sockervaddsverket i somras...) och jag känner redan på mig att det kommer bli sån jävla strul med allt. För det första. Hur i helvete ska jag fylla i årsinkomst och årsarbetstid? Ska jag "låtsas" som att jag jobbar ett helt fullt år då lr? Eller ska jag bara beräkna med det jag faktiskt skulle ha jobbat i år? För att ens ha rätt till ersättning så ska man ju ha anställning i minst ett halvår. Visserligen så är mitt kontrakt på 6 mån, men räcker det? Kommer det bli nåt jävla strul med det också? Fan fan fan, ångest ångest ångest. Och man ska ange den beräknade arbetstiden för det kommande året? Men jag har ju som sagt inte kontrakt för hela året? Hur i HELVETE vill de ha det? Det står ju inte skrivet på ett sätt som förklarar det hur just JAG ska göra. Och jag har ingen lust att sitta i telefonkö i en halvtimme idag. Igen.

Känner mig nästan yr av att fylla i den här förbannade lappen. Både av ångest och av alla frågor över hur det ens ska fyllas i. Inget ska fan vara enkelt här i livet! Och eftersom det här samhället är så jävla fucked up så kommer jag väl inte få rätt till ersättning heller. Hur de nu tänker då vet jag inte. Visserligen finns det arbetsuppgifter som jag skulle palla med att göra. Ungefär 1-3h/vecka eller nåt liknande. Och visst skulle jag kunna vara på jobbet och göra bara det som jag klarar av, men så ska jag ju fortfarande få lön, och så måste de ändå ta in en vikarie eftersom jag inte kan utföra mitt jobb. Så jag kan verkligen inte vara på just det jobbet nu. Så är det bara. Men då t.o.m. nästintill blinda och riktigt sjuka människor som går på dialys 20h i veckan ska jobba, så lär väl jag också kunna göra det? Wtf liksom? Är det inte mer värt att jag får vara hemma och bli helt bra? Istället för att hetsas tillbaka alldeles för tidigt (för vart fan ska jag få pengar ifrån?) och så blir det bara värre? För t ex om de inte tycker jag ska vara borta så länge efter operationen, så är det ju så att symptomen kommer komma tillbaka och jag får göra om ingreppet. Vem sparar pengar på det? Förklara det för mig. Hur kan det vara mer lönt att inte låta mig bli helt bra?

Ja, jag vet att jag målar Fan på väggen, men jag måste få skriva av mig. Det hjälper lite.

Gah!

fredag 10 december 2010

Tentakler är det nya svarta

Skuggan av Hilaya som sitter vid fönstret

Jag har nog missat att skriva att jag ska operera höger handled nästa vecka.. Så nu har jag en del ångest över allt jag inte kommer kunna göra på ett par veckor. Handen kommer ju vara i ett stort och otympligt paket som inte kommer att öppnas förrän dagen innan nyårsafton (om allt går som planerat)

Skuggan av en misstänksam Hilaya som
undrar vad fan matte egentligen håller på med..


Så jag har spelat på min keyboard, jag har ritat lite (Och blivit så himla sugen på att tatuera mig igen. Igen. Går i vågor.) och spelat lite ps2. Och för att vara ärlig så brukar jag ju faktiskt inte rita eller spela piano/keyboard dagarna i ända. Men bara för att jag snart INTE KAN göra det så VILL jag ju såklart det. Vad är det jag har sagt innan? Man kan inte förbjuda sig själv att göra nåt, man måste välja att man inte vill göra det, helt enkelt. Annars går det inte.

Tänkte försöka mig på att lära mig att rita bläckfiskar. Jag tror jag vill ha en sån på övre ryggen och över axlarna. Mmm. Tror det. Ja, alltså inte en levande då. Som en tatuering. Och då tror jag bestämt att det får bli den otroligt talangfulla Johanna på Bluebird Tattoo som får göra jobbet med både motiv och gaddning.

/W

torsdag 9 december 2010

Pyssel syssel

Juletid är pysseltid.

Smyckade min brevlåda...

Tja, iaf JAG tycker det känns lite mysigare i trapphuset nu..
Kanske ska påpeka att det inte är någon större bedrift eftersom grannarna inte hälsar eller ens tittar på varandra i trapphuset... Har inte ens sett de nya grannarna som har sin ytterdörr 1,5m från min, och de har ändå bott här i, vad kan det vara, minst 1,5 månader?



Förrförra (?) årets pepparkakshus, och även det första och enda pepparkakshuset
jag monterat och smyckat i vuxen ålder. Ja, tro´t lr ej, jag räknas som vuxen sen några år tillbaka...
Notera även det fiffiga språkpruket när bokstavskeksipaketti inte innehåller en godkänd mängd rätt konsonanter...
Och behöver jag påpeka att eftersom ingenting ska vara lätt här i livet så är alla Non-Stop som ligger på backen även fastklistrade på backen. You have to wöööörk fåår it!!

Efter att jag och mina dåvarande medboende älsklingar (nej, nu menar jag faktiskt inte mina katter) suttit våra tänder i skapelsen såg vi även Skaparen? Eller? Nåt? Kanske? Eller bara väldigt smakrikt fruset vatten? Endast Tomten visste svaret, och han säger inget nå mer!!! Haaaa!!

söndag 5 december 2010

Ny serie..

Gissa om jag tänker följa det här....



Wooooot!!

/W

tisdag 30 november 2010

Sand i brallan men varm om hjärtat


Alltså. Det finns en serie på tvn. Spartacus: Blood and Sand heter den visst. Jag har tittat på den lite då och då om jag råkar zappa fram den. Det är ungefär här det blir lite märkligt.


Jag har nämligen ingen aning om vad det är för story, eller röd tråd, med andra ord.

Det enda jag kommer ihåg när jag tittat.......på det......är..........................


Hmmm? Jaha, skulle jag säga nåt?


Förlåt, jag... måste.....distra....herad....hmm?


Va?


Jaha, ojsan, nu händer det visst igen. Fan.


Men jag vet inte varför! Det har inte hänt er???

/Eh, vad hette jag nu igen?

måndag 29 november 2010

Massiv Blockering

Vi börjar med en låt, låt den spela medan du läser, perhaps:



Det är från Massive Attacks senaste skiva. Eller ja, en lite annan version av en låt som finns på skivan, originalversionen är riktigt bra den med... Hur som. Jag älskar Massive Attack, men hade ändå missat att de släppte nytt i år.. Svårt att välja vilken låt jag skulle ha, jag gillar i stort sett hela den skivan (Heligoland). Vill du lyssna på en till så kan du ta nästa låt också:



Dåså. Mina handleder.

Var och mätte nervsignalernas hastighet idag. Det tar dubbelt så lång tid för signalerna att passera nerven som ligger i kläm i karpaltunneln. I BÅDA handlederna. Jag trodde inte det var så illa med vänster också. Samma sak med känselsignalerna, det tog också dubbelt så lång tid. Och nu har jag ändå vilat en vecka. Ska till min läkare imurrn för att förlänga min sjukskrivning. Det molar av och till och minsta lilla blir jag trött i händerna av och det känns inte alls bra. Skottade snö igår, kanske dumt, men om man jämför att skotta pudersnö med att skotta foder så kan jag ju säga att det är som att jämföra pudersnö, med, ja, foder. Det var alltså inte ens i närheten av hur tungt det är på jobbet, så det borde ha gått bra. Borde. Var ju rätt ord. Men inte var det så. Kändes efteråt att det inte var så smart av mig.

Fan, mina händer är ju så jävla trasiga. Så jag antar att det blir operation. De på handkirurgen vill helst att man har gjort ett nervtest innan, bara för att kolla att felet inte ligger i t.ex. nacken (vilket det inte gjorde), och hon, damen som utförde testet sa att det inte var någon tvekan om att det var trångt i mina karpaltunnlar, t.o.m. att det var rejält trångt. Så på torsdag ska jag på min första undersökning hos handkirurgin. Jag hoppas jag får tid för en operation så snart som möjligt.

Och andra dåliga nyheter har jag också, men eftersom de inte gäller mig så ska jag inte skriva mer om det här. Men yss, var försiktiga med er i denna halka! :(

/W

måndag 22 november 2010

Vart finns yxan? Händerna ska väck!

Helvete vad mina händer är fucked up nu efter helgens jävla slit på jobbet. De har börjat värka lite mindre nu jämfört med i förmiddags, men de är banne mig inte smärtfria än om vi säger så. Känner mig lite hopplös för tillfället, så behöver få skriva av mig lite. Vilket i sig är en bedrift då det gör ont att sitta vid datorn, och för att skenorna i handledsstöden kommer åt en massa knappar som uppenbarligen är snabbkommandon och lite då och då antingen tar bort allt jag skrivit eller så öppnar de en helt ny sida och fittar sig nåt så in i helvete. GAH!

Och så ringde de från min mobil- och internetleverantör (5, eller nåt annat ental heter de visst. 8?) i morse. Och väckte mig. Tack för det, televerket. De ville att jag skulle uppgradera mitt internet till det snabbare alternativet. "Bra!" tänkte jag, det har jag ju tänkt göra, fick hem en lapp för ett tag sen där jag skulle få göra det utan några extra kostnader whatsoever, det som krävdes var bara att jag band upp mig för ett år till. Men tror du det var samma erbjudande? Pyttsan heller. Det skulle kosta mig 69 mer i månaden. Som bonus skulle jag få en ny mobil med hemnummer. Wtf tänkte jag, vad i helvete ska jag med det till? Hade ju hemtel för några år sen, men såg inte nyttan i det.

5 lr 8:"Men det blir så mycket billigare för andra med fast telefoni att ringa till dig och så ringer du gratis till det fasta nätet!"

Jag: "Men, jag ringer ju gratis till det fasta nätet med det abonnemanget jag har just nu."

(Och oj vad folk ringde mer till mig när jag hade fast telefoni, och no offense, men fuck the other people, det är MINA stålar vi snackar om nu. Och vem har fast telefoni nuförtiden ändå? Fan alla jag ringer ringer jag ju till deras mobiler. Djeesus, vilket onödigt erbjudande!)


6: "Jaha, vänta ska jag titta, jo det gör du ju. Men...

Jag: (i stort sett avbryter henne, vafan, hon väckte mig på min lediga dag, kärringjävel! För inte hade jag sovit så gott heller, vaknade en massa av mina värkande händer och axel.) "Nej, jag har faktiskt tänkt att byta till det snabbare nätet, men har ingen nytta eller intresse av det här erbjudandet och det är inget beslut jag tänker ta nu."

2: "Ja, men då tar jag bort ditt namn från den här kampanjen och så får du höra av dig sen senare när du vill ändra ditt internetabonnemang!"

Jag: "Ja, gör det. Det ska jag. Tack hej."

Och vad fan ska jag bära runt på 2 mobiler för? Känns ju oerhört puckat. För bara för att det är hemtelefonnr så är väl inte tanken att jag ska lämna den hemma? Jag ÄR ju för fan aldrig hemma nuförtiden ändå.

Bra start på dagen eller?


Fitta.

Fan, nu känner jag mig gråtfärdig också. Tur att jag ska fika lite med två trevliga flikkor om en stund, ska ju passa på nu när jag sitter i Bunkern för första gången sen jag började jobba heltid.. Senare ska jag hälsa på bästa Honda också. Ja, det blir bra.

/W

onsdag 17 november 2010

Sova sova, jag ska sova..

Nej, någon större lust att bada i Nilen hade jag faktiskt inte...
Och då tänkte jag inte ens på alla parasiter man får i sig.
(Murchison Falls, Uganda)

Imurrn har jag min enda lediga dag under denna vecka.. Ska bli SÅ skönt att bara jobba 4 dagar nästa vecka. Jag ska sova sova sova imurrn, ska t.o.m. ha ögonbindel så att jag inte störs och vaknar av att det ljusnar.

Det här är något annat än våra kossor! Nån ugandisk ras,
har för mig att dessa fanns på nåt av deras mynt.


Två unga ugandier

Fan, är så trött... ZZzzzZzZZZzzzzZZzzzZzzZzzz.....

/Trötter

måndag 15 november 2010

Jambo bwana

Tänkte passa på att börja lägga in lite bilder från Afrika.

Förstå att det är JAG som har tagit bilden. I Maasai Mara, Kenya

Lejonbröder som kan det här med att sussa sött

Imurrn ska jag till arbetsterapeuten för att fixa nya handledsskydd, och om 2v ska jag till klinisk neurofysiologi för min nervundersökning.

Måste ännu en gång påpeka att mina kollegor är fantastiska.

Hmm, kanske borde ta och gå igenom bilderna och välja ut vilka jag vill
framkalla och möjligtvis förstora? Det börjar ju bli ett tag sen jag var där...

/W

torsdag 11 november 2010

Pröööblems, aijv gått pröööblems

Ja, alltså. Vafan. Suck suck suck.

Har haft en helveteskväll på jobbet i tisdags, det var såpass hemskt att jag ringde till en kollega i smått panik och bölade. Tur att de är så förbannat underbara, mina kollegor! De gör så mycket för att hjälpa till och ställer verkligen upp! Men fitta vilken kaotisk dag det var. Fördjävligt rent ut sagt. Men fy fan, började grina igen när jag öste fram den kvällens händelser för Systra igår i telefon också, även om det som var det allra allra hemskaste (och det som till slut fick mig att börja gråta) inte var så farligt som jag först trodde. Men jag blev fan traumatiserad. Synd att jag fick få den kunskapen the really fucking hard way.

Hatar att grina. Det är bättre att vara arg. Då har man fortfarande någorlunda kontroll över sina känslor, och kan rikta ilskan och kanske få något gjort. Men börjar man väl gråta så har man tappat kontrollen. Kul att ha en elev som man ska guida då också. Eleven såg iaf inte när jag blev överväldigad av allt strul, men mina rödgråtna ögon gick inte direkt att maskera. Kollegan däremot kunde jag inte dölja tårarna för. Satan i gatan vad jag hatar att gråta inför folk.

Och så mina händer. Har nyss kommit från fru Doktor. Hon var väl rätt direkt på att det ska opereras, men jag vill ju inte! Inte för att jag är rädd för sånt, men i såna fall blir jag borta så länge från jobbet, och frågan är hur jag ska göra sen. Har ju bara avtal i 6 månader (de får inte skriva på för längre perioder än så, så när det börjar närma sig det datumet så är ju tanken att vi ska skriva på nytt) och det känns som att om jag nu går och är borta i närmare 3 månader av det där så kanske de inte är så sugna på att låta mig vara kvar. Visserligen så MÅSTE jag komma därifrån så snart som möjligt ändå eftersom min kropp uppenbarligen inte pallar med det här, och att det är underbetalt, men jag får iaf pengar! Jag ska försöka fortsätta att leta efter andra tjänster som faktiskt är anpassade för just min utbildning, men jag måste ju bli färdig med det där förbannade xjobbet också. Men även om jag nu blir sjukskriven i mer än 8-10v så kan jag ju inte sitta vid datorn och skriva några längre stunder ändå, lr, om det bara är såhär så kan det väl gå an (om man tar många pauser), men vet inte hur ont man får efter en operation. För som jag sagt innan så är jag i de allra flesta fall nära koma när jag kommer hem efter en låååååång arbetsdag (sjukt mkt oplanerad övertid på det stället).

Synd att man inte är en sexbomb och skulle kunna bli en Gold Digger istället. Nja, fast, ändå, inte riktigt min grej det där, att vara med nån bara för pengarnas skull...

Sen känner jag en skuld gentemot kollegorna, för om jag faller bort nu så kommer det ge dem ännu mer strul än det redan är på stället. Tro mig, det behövs verkligen inte mer skit där just nu.

Men vad kom vi fram till då, jag och fru Doktor? Jo, jag ska få komma till en arbetsterapeut så snart som möjligt så jag får hjälp med handledsstöd. Då kanske jag kan få specialanpassade till just mig och även såna som jag kan ha nytta av på jobbet också. Sen ska jag få komma till nåt ställe där de mäter hur bra nerven skickar signaler. Då kan de uppenbarligen bekräfta att det är karpaltunneln som strular.

Men det verkar vara som om att om det verkligen rör sig om karpaltunnelsyndrom (vilket det lär vara, har precis alla de typiska symptomen) så vill de operera. Och då får jag väl operera då. Men det lär dröja minst 3v innan jag ens får tid till stället där de kollar nerverna. Kan försöka förbereda mig mentalt under tiden. Och prata med dem på jobbet. Men jag märker på kollegorna att de är oroliga och inte tycker det är så bra. De är väl oroliga för att jag ska sjukskriva mig. Och jag har full förståelse.

Men jag tänker då inte gå runt och ha problem med att trycka på små knappar, som på mobilen, kortterminaler, datorn, fjärrkontroller osv, och ha problem med övrigt småpill eftersom jag inte har fingertoppskänsla, eller sånt där jag böjer handen det minsta eftersom det efter kanske 5-10s börjar pirra som om det var sockerdricka i mina händer, och även domnar bort mycket mycket mer. Blir det värre (och det lär det bli) så kommer jag snart inte kunna hålla små grepp alls heller, som pennor o.d. Styrkan i händerna lär försvinna också, känner redan av att det har försämrats. Det ska uppenbarligen börja värka i händerna också. Konstant. Hurra. Jippii-tai-ei.

Och så har jag flisat en tand också. Eller, jag har misstänkt att det har ramlat av en bit redan innan, men nu har det blivit ännu mer, bara för ett par dagar sen. Det är en av de första kindtänderna i överkäken. Jag får ångest av tänder! En av de allra hemskaste mardrömmarna jag har är när jag antingen tappar tänder eller slår sönder dem. Riktigt hemska drömmar. Jag har inte varit hos tandläkaren på en sisådär 7-8 år eftersom jag inte haft råd, och nu är jag fan livrädd att det ska gå på 39 miljoner och att det ändå inte blir bra. Men rädd för tandläkaren i någon klassisk bemärkelse är jag ju inte. Skrev nyss in mig hos Folktandvården iaf, och bokade tid för kontroll. Det blir 18/1-2011. Tur att jag inte har ont då? Men fick jag ont så kunde jag få akuttid, men sånt kostar ju mer det också. Jaja. Hoppas tanden håller. Jag är jätteparanoid att den när som helst kommer att spricka mitt itu och orsaka stoooor smärta. :(

Nåja. Nåt kul måste det väl ha hänt också? Jodå. Idag när jag var i hälsokostbutiken efter läkarbesöket för att köpa lite sojafärs så såg jag att det fanns en hudvårdsserie som lär vara en riktig hit i Finland...

Vai olischiko aika ehkä lopettaa tää schiiiderin litkimischen? Mutta kun on niin hauschkaaa!!!!

Hej och hopp, gummisnopp!

/W


(Hauschka = en fylleuttalad hauska = hauska = rolig på finska)

tisdag 9 november 2010

Kan kroppen lagas med silvertejp?

Fan vad det är grått ute! Och kallt. Bläh! Och fy fan för min trasiga kropp som gör ont överallt, det är både min trasiga axel som varit trasigt i närmare 2 år, ryggen som gör ont av och till, händerna/handlederna såklart, och så mina fötter och tår som lidit av mina stålhättestövlar. Igår adopterade jag en kollegas kvarglömda skor, och det kändes som om jag gick på moln! Underbart! De är dock inga stövlar, så det är ju ett minus. Men tänkte låta mina fötter få vila lite iaf. Mina egna stövlar är ju i upplösningstillstånd, ska lägga upp nån bild snart...

Så livet känns inte alltid så jävla kul.

Vilken tur att jag beställde lite belöningar till mig själv igår då.. För första överlevda jobbhelgen och för att jag nått ett delmål. Nu står vågen på ca -15kg! =) Så jag väntar på att posten ska komma!

/W

måndag 8 november 2010

Dr Hus

Dåså. Nu har jag läkartid på torsdag. Får se vad hon säger, min husläkare. Vill helst slippa operation, om det är såpass illa, för då blir jag borta från jobbet så länge. Så jag håller mina bortdomnade tummar och hoppas att det går att fixa på annat sätt.

Min bästaste systra Simza tipsade om lite mjuusak, så jag lägger upp det här, det var alldeles precis i min smak, så njut ni också! Väldigt soft och härligt =)

torsdag 4 november 2010

Känner du dina händer?

Fy fan för mina händer säger jag bara. Går runt med handledsstöden så fort jag inte jobbar. Att sova utan dem går inte ens att tänka sig. Ändå domnar mina händer bort. Fast det blir mycket värre på en gång när jag tar av mig stöden. Jag är jättefumlig och irriterad, känner ju inte direkt nåt med fingertopparna... Imorgon ringer jag och bokar tid hos läkaren.

Gah!

Lämnar er med en nyare Numan:



/W

måndag 1 november 2010

How to destroy angels

Jag älskar ju Trent Reznor. Han är en Gud. Så är det bara.
Konstigt att jag inte lagt upp nån musik från NIN innan.

Så det gör jag inte nu heller.

Det får bli från hans nya projekt han har tillsammans med sin purfärska fru.
Här kommer låten "The Space in Between" av "How to Destroy Angels"

Och för er alla icke frälsta, det är det lyckliga paret Trent och Mariqueen som är mördade i videon.

söndag 31 oktober 2010

Numan

Hurra för Gary Numan!



och



Enjoy!

måndag 25 oktober 2010

Karpaltunneln, leder den till City?

Ja men vi börjar väl med en fin höstig trädbild. Jag är crazy about träd.

Ja men se på Fan.

Det verkar som om det var PMS som spökade i förra inlägget. Bara så ni vet.

Om det smyger sig in några fler stavfel än vanligt i detta inlägg så skyller jag allt på mina nya otroligt snygga handledsstöd.

Så fucking hot!!1 (och den där 1:an var inte ens med flit...)

Varför har jag dessa stöd? Kan det vara för att jag vaknar efter ett par timmars sömn av att armarna har domnat bort och värker som om Satan själv satt och stack in tusentals rostiga nålar i händerna på mig? Och inget verkar hjälpa? Inte byta ställning, inte ha armarna raka, inte att stiga upp och röra armarna och händerna, inte att ha på TENS i axeln ( att ha elektroderna vid handlederna och underarmarna var det enda som till slut hjälpte lite granna och gav mig åtminstone några timmars sömn), inga smärtstillande hjälpte heller, och inte heller att gråta en skvätt av ren frustration.. Man blir ju som sagt lite uppgiven när man jobbat mer än 24h under en 48h-period och varit vaken i 21h och ÄNTLIGEN ska man få sova, och så vaknar man efter max 3h...

Vad kan orsaka all detta lidande?? Efter en snabb Googling så verkar jag ha hittat namnet på skiten. Karpaltunnelsyndrom. Sånt där som gravida kvinnor drabbas av. Och så jag. Eller ja, i ärlighetens namn så kan det uppstå vid överansträngning, och inte bara vid hormonförändringar. Och jag har jobbat på rätt rejält.

Eller vad sägs om att skotta upp 900+kg foder som hamnat på golvet istället
för i en fodervagn? Om jag ska vara helt ärlig så skottade jag nog bara ca 500 kg av det,
en kollega var otroligt snäll och tog resten.


Att ge dessa sprutor till kossorna tar också
på krafterna och sliter på de stackars handlederna...


Här har jag snott en liten text från sidan 1177.se: "Karpaltunneln är en kanal som bildas mellan flera ben och ett kraftigt ledband i handen. Genom den går en viktig nerv och senor till fingrarnas muskler. Karpaltunnelsyndrom orsakas av att utrymmet minskat och nerven och senorna kommit i kläm."

Det är även vanligare hos kvinnor, och att man får det i den hand man använder mest, alltså högerhanden för mig som är högerhänt. Men visst Jävlars har jag det i vänster hand också! Men inte alls lika mycket. Man kan alltså lindra domningarna och stickningarna genom att hålla handlederna raka, därav de två inhandlade stöden. Jag hoppas på att få sova i natt. Det har inte varit såhär illa förut, förra natten var det iofs också drygt, men då skulle jag ju ändå stiga upp 4.15, så skit samma då, typ. När jag väl gått upp har det gått över, men inte idag. Men det känns bättre nu med stöden iaf. Jag är rätt slut i hela överkroppen, massagedynan och TENSen har fått gå på högvarv för att försöka mjuka upp min stackars stackars kropp.

Dagens ord: TENS =Transkutan elektrisk nervstimulering, används för att lindra smärta efter vävnadsskada eller nervskada.

Jaja. Det blir nog bättre snart. Jag är ju smart, får helt enkelt hitta på andra sätt att göra saker än att använda händerna...

Jag kan ju göra som Simza, som kan det här med att använda andra delar av kroppen istället
för armarna och händerna när hon tappat greppet om det som är viktigt här i livet.
Som en godisbit.


Yo yo, motherfuckers!!

/W

måndag 18 oktober 2010

Herr Ågren

Jag slänger in lite fina höstbilder jag tagit iaf, för att göra detta inlägg liiite ljusare...

Yss, jag har ångest. Det var länge sen jag hade det så här ofta på så kort tid, men känner så väl igen känslan. Hade det jämt förut. Vad är det som orsakar det då? Jag tror det är en konbishaon av olika saker, bland annat att jag ska betala tillbaka hela årets bostadsbidrag på 9k (eftersom jag nu kommer få lön resten av året, och då spelar det ingen roll att jag typ inte hade inkomst under ett par månader eftersom man räknar inkomst under HELA året, und so weiter, und so weiter), att CSN snart lär fittas med mig igen (fast det verkar vara som att det blir först i januari) och att jag ska jobba min första helg nu. För strejkar utfodringen så är jag körd. Eller inte, jag får ju ringa efter hjälp, men det känns oerhört läskigt att vara "ensam" ansvarig under helgen. Jag är ju ordinarie personal då. Vadå jag? Ordinarie? Shit...

Sen tänker jag på Xjobbet som inte lär bli färdig än på länge. Inte orkar jag sätta mig ner med den när jag kommer hem efter 18 och har jobbat hela dagen? Och på helgerna måste jag ju få återhämta mig. Fan, panik, fan, ångest.

Det märkliga ljuset en morgon innan jag skulle till jobbet... Sådär grågult?

Måste även fixa att jag blir medlem i en A-kassa så att jag kanske kan få lite cash om jag inte får nåt jobb direkt efter mitt nuvarande vikariat.

Och så måste jag städa lägenheten. Den börjar bli riktigt lurkig. Men orkar jag när jag kommer hem? Fan, jag är glad att jag diskade idag, typ.

Måste även fixa ett schema till en elev som kommer nästa vecka. Det innebär att jag ska ringa till lärare som jag inte ens vet hur de ser ut, knappt så jag ens vet vad de heter. Jag har telefonskräck. Jag ser inte fram emot detta.

Men jag trivs fortfarande på jobbet! Trots all strul. Fan, känner ångest över det också. Vad kommer jag jobba med sen? Kommer jag trivas med det i samma utsträckning som med detta jobb som jag eg är överkvalificerad för? Kommer jag få nåt jobb överhuvudtaget när jag inte ens har en examen? Vafan, jag måste skriva klart skiten (xjobbet) så att jag iaf kan släppa det. Helvete!

Ett fint område någorlunda nära mig där jag var och plockade svamp i helgen

OCH så har en knapp gått sönder på min mobil, och den är inte ens särskilt gammal. Typ ett år? Ska jag kämpa på med den tills den pajar? Jo, det får och ska jag ju göra, men frågan är om jag då ska uppgradera till en touch eller bara köpa första bästa (billigaste) 3-fån bara så att jag ändå har nytta av mitt abonnemang?

Jag sitter typ och väntar på att min iPoop ska gå sönder, för utan min iPoop (eller iAudio som jag hade förut) klarar jag mig inte. Och en ny sån går ju på ett par tusenlappar som jag gärna lägger på annat. Typ i mitt "Betala-tillbaka-bostadsbidraget-konto". Eller tänk om, Gud förbjude, att min dator lägger av??? Shit, jag börjar bli paranoid.

Hmm. Jag undra, sa Flundra om det ändå inte är lite pms också, för nu har jag känt mig konstigt nere under några dagar. Såhär brukar det ändå inte vara nuförtiden.

Bah.

/W

lördag 16 oktober 2010

Vad drömmer du?

Ikväll har jag varit på bio med Honda.

Inception är fan ett av de allra bästa filmerna jag någonsin sett i hela mitt liv. Skojar inte. Till och med bättre än Barbie and the Rockstars. Helvete vad bra! Se den på bio, för det var en film där jag inte hade några ord efteråt. Bara en otroligt upprymd känsla. SÅ JÄVLA BRA!!!! Shit! Heeeelt otroligt.

Sorry LL, det får la bli en annan film för vår del! Men det finns ju en del att välja bland =)

Det blir ju inte direkt sämre av att jag sitter där med ett fånigt flin när sötnosar som Tom Hardy och Cillian Murphy dyker upp på skärmen...

Ja men hallåå!!! Djeezuz, mumma mumma...

Det är något väldigt speciellt med denna karl. Jag tror det mycket väl
kan bero att jag avgudar hans roll som
Jim i 28 dagar senare.

Sen undrar jag om det är pms på gång när jag inom loppet av max 2 minuter nästan grinar och sen får krampaktigt hålla mig från att asgarva till en kommentar av några karlar bakom mig i biografen. Då hade filmen inte ens börjat. Vad tror ni? Känns det balanserat? Kanske bara trött. Efteråt gick vi och tog ett glas vin, men eftersom iaf jag höll på att somna så satt vi inte där så länge. Nu ska jag dock gå och lägga mig.

*glad*

/Trött, tröttare, Wliri.

torsdag 14 oktober 2010

Baklastare och baktankar

Idag har jag kört en baklastare för första gången! Har även använt framjoxet (inte fan vet jag vad det heter, skopgrejs, piggar? man kan ju byta dem ni vet...) och lassat på halm till halmrivaren. Vi var två i en körhytt anpassad för en. Min kollega var ju alltså tvungen att stå bredvid och säga vad jag skulle göra och peka på alla spakar som fanns. Det var trångt. Det var kallt. Det var... så jävla kul! Och lite stressigt då två av gårdens unga karlar (som typ är bra på sånt där) stannade och såg på fast vi både sagt åt dem att inte titta (eftersom jag inte ens suttit i en sån maskin förut) och även viftat sådär "jamen vafan står ni kvaaar fööööör?!" när vi såg att de hade stannat en bit ifrån och såg på trots allt... (klart de gjorde, vem fan hade inte gjort det?? Det hade ju kunnat bli hur kul som helst med mig bakom ratten)

Men iaf.

Tog bild på baklastaren och skickade ett MMS med bifogad text till Systra, Honda och Skoda.

Diz be the thingy jag har manövrerat idag!

Jag: (texten jag skickade tillsammans med bilden) "Nu har jag äntligen blitt en äkta kvinna! Har alltså kört denna bjässe helt solo..."

Skoda
: "Hehe undra va som menas med det... Nu får du allt ta och berätta!"

Jag: "Hahahahahahahahah"

Skoda: "Såg precis nu att det var en bild bifogad som svarade på allt. Tufft att köra omkring i en sån där nätt sak. Godnatt på dig

Jag: "Hahaha! Nu blev det ju ÄNNU roligare! *dör lite, för så kul är det faktiskt*


Och nu har jag äntligen lagt in lite bilder från fånen igen, snart kanske det kommer lite fler inlägg =) Men nu ska jag sova, ska upp 6.15 igen..

Puss hej!

/W

onsdag 13 oktober 2010

Var och andra ting

Ja fy fan, hittade iaf 2 ljumsksår hos 2 förstakalvare.. Tänk er att ni sträcker in fingrarna i ljumsken på en kossa och får ut en massa illaluktande var? Yss vad det luktade illa! Tack och lov för engångshandskar. Såren uppkommer iaf pga att de nyblivna kossornas juver växer sig så stora på kort tid (bl.a. foderrelaterat) så det blir tryck och så skaver det och är jävligt.

Men kossan som hade livmoderinflammation luktade snäppet värre. Faktiskt. Urk. Det var henne vi tog bort förra veckan btw.

Stormtrivs fortfarande! Fast det blir en massa oplanerad övertid, men det innebär ju cash cash cash, och eftersom jag är pank så kan jag ju försöka få bort det ur min "pank, arbetslös och kroniskt singel"-harang. Just nu är jag ju inte ens arbetslös! =)

Sussa sött! Det kommer jag göra...

/W

tisdag 12 oktober 2010

Ibland har man det bra

Hahaha, förstå att jag har ett jobb som innebär att jag går ner i vikt fast jag fan moffar i mig godsaker. Nu är jag 0,4 kg från nästa delmål =) Sen blir det Mastodonskivor som belöning!

/W

söndag 10 oktober 2010

Simza

Hah! Ni trodde inte det skulle bli av va??

Men här kommer den!

Simza, a.k.a. Lady Lovely Farts

Denna veckas tema var alltså att vi skulle rita av varandra.

Simzas
version dyker upp HÄR

/W

fredag 8 oktober 2010

Smått och gott

Idag:

Varit med och hjälpt döda en kossa = Mindre kul

Varit med när en kossa fått behandling för en klövböld = Intressant, men ont när jag fick en klöv på min hand i 189 km/h...

Haft lyckad telefonsupport med extrapersonal på jobbet = Kul

Haft ord-diarré när jag pratat med Honda = Väldigt kul för mig, antagligen mindre kul för Honda....

Inte tagit med mig rena underkläder till jobbet och alltså fått ta på mig jeans utan trosor efter duschen = Kände mig oerhört kinky, alltså kul ;)

Fan, lite sova på det här så blir jag som en ny människa imurrn!

/W

torsdag 7 oktober 2010

Trötter

Jag är ledsen, men det blir ingen Torsdagsbild idag. Jag ska försöka få till en till helgen, men jag är helt slut efter jobbet om dagarna...

Kan ju iaf säga att jag trivs på jobbet! Fast att det är några irriterande detaljer, men mina kollegor är super och de flesta kossorna riktigt söta ;)

Så, som sagt, jag återkommer så snart som möjligt med bilden.

Puss!

torsdag 30 september 2010

Mamma Mu

Busy busy busy!

Koma koma koma...

Jag har fullt upp, har varit på "nya" jobbet hela veckan för att lära mig ta hand om eleverna som är mitt ansvar från och med nästa vecka. Bara det att fodringen har strulat såpass, så att istället för att gå bredvid tjejen jag ska vicka för, så har jag fått hjälpa till att klara vardagen. Alltså det jag gjort i somras. Så helt säker inför nästa vecka kan jag ju lugnt säga att jag inte är. När jag orkar så ska jag berätta mer. Idag har jag varit uppe sen 3.30 och känner mig rätt mör. Ska sussa inom 30 min... Ska nämligen upp samma tid imurrn också.

Tur var iaf att temat för Torsdagsbilden var kossor! Har fått se min första kalvning denna vecka! Och så har jag fått dräktighetsundersöka suggor och filat tänderna på nyfödda kultingar. Har även upptäckt att de små nyfödda nassarna luktar ljuvligt gott =) Men nog om det nu.. För nu är det dags för MU!!

Kossa
Eller egentligen en av alla kvigor som jag har sett efter i sommar!
Och som jag ska fortsätta sköta om under mitt vikariat =)

(men yss vad det ser crappy ut när man skannar in det! Mycket mycket finare i originalversion!)

Sussa sött!

Men innan dess, kolla in Simzas Torsdagskossa HÄR!!

/W

fredag 24 september 2010

Förebilder och lysande utsikter

Mina idoler!



Ikväll blir det utgång. Hej och hopp, gummisnopp!!

torsdag 23 september 2010

Tant Agda

Ok, för mig är det eg fortfarande onsdag eftersom jag inte lagt mig än, men rent tekniskt så är klockan över midnatt och det är nu torsdag. Vilket innebär att jag tänkte passa på att lägga upp Torsdagsbilden innan jag ska gå och sussa!


Temat var alltså "Tant Agda". Det är en minst sagt livfull kärring på 89 år som är inblandad i nästan allt man kan tänka sig.... Hon kommer nog leva i minst 48 år till. Minst.

Simzas version kan ni hitta HÄR

Nästa tema?

/W

tisdag 21 september 2010

Hemliga telefonsamtal och spöken?

Tjo!

Så vad var det för telefonsamtal? Var det från min hemliga älskare som nu äntligen vill träda fram?? Eller kanske ett samtal från aaaaandra siiiiiiidaaaaaan (läses med lite darr och "bu" i rösten)?

Nähä! För det första är jag som sagt kroniskt singel och kan inte det där som hör flörteriet till, och för det andra så vägrar jag tvärt att tro att det finns nånting på "den andra sidan".

Så vad vaaaar det då?!?!?!

Joråsåatt....

De ringde från stället jag har sommarjobbat på och erbjöd mig ett mammavikariat! Känns toppen att de ändå verkar gilla mig tillräckligt för att vilja ha mig kvar där ett tag till =) Jag har helt enkelt gjort ett bra jobb ;) Så nu blir det mer timmar och mer i timlön (annars jäääävlar!) Börjar 1 oktober, men ska gå bredvid nästa vecka, så att jag lär mig hantera alla elever som jag nuförtiden ska undervisa i mjölkningens ädla konst.....

Puss! Eller kanske rättare sagt MU!

/Wliri

måndag 20 september 2010

Insanity

SD i riksdagen? Ärligt? Jag blev ärligt talat tårögd igår när jag fick se valresultaten. Inte bara för att det nu kommer att sitta en bunt med rasister i riksdagen, utan även för att det finns så många där ute som sympatiserar med idioterna. Det är läskigt. Riktigt läskigt. Dessa personer har så mycket hat inom sig att jag blir mörkrädd. Yss. Fy fan. Det här kan fan inte sluta bra. Det enda som känns bra hittills är att de allra flesta verkar vara förfärade över SDs framgångar. Nu kanske vi kan göra något aktivt för att sprida lite mer ljus och värme istället för rädsla och hat?

Så för att ändra lite på fokus...

Tror jag anser mig färdig med denna version...

Insanity 1.0
Promarkers och några andra tuschpennor (faber-castell)

Och så fick jag ett mycket positivt telefonsamtal idag! Mer om det imorgon när det känns mer solitt.

Kämpa på!

/W

söndag 19 september 2010

Sleepy Sunday

Har jag gjort nåt vettigt idag då?

Näpp. (För jag förtidsröstade redan i torsdags!)

Förutom att jag är klar med nästa veckas torsdagsbild! Jeeeej! Temat nästa vecka är alltså "Tant Agda" (för hela hennes story, läs på Simzas blog HÄR)

MEN! Ni får snällt vänta tills på torsdag för att se henne =)

Så nu sitter jag och hoppas på en rödgrön seger och för ett mänskligare samhälle där vi bryr oss om och tar hand om varandra! Heja heja!!

/W

lördag 18 september 2010

Dagen efter kvällen före

HahahahahHAhahahahahahHAAAhahahHAhahahahaaaaa!

Ja fy fan.

Ni kanske redan har gissat att det inte blir en tvådagars?

Jag hade iaf väldigt väldigt trevligt och roligt, fick ju umgås både med Ms Coco och The Rock. Har inte sett dem på väldigt länge. Lr, Coco har jag ju fått se ett par gånger i år, men The Rock är det däremot flera år sen sist!

Dagen började bra, eller, jag fick ju inget pluggande gjort, jag städade istället, allt för att min lya skulle vara någotsånär presentabel när Coco skulle dyka upp. Jag hann inte ens äta nåt alls förrän strax efter 17.. Jepp. Inte en bra start på en drickarkväll... Men ändå. Jag och Coco kom till slut iväg på förfesten vi skulle till. På vägen så pratade vi om intelligens och hon kläcker ur sig att hon skulle kunna gå med i "deMensa" och jag skrattade så att det nästan kom lite piss....

Efter en googling så såg jag att hon inte var den första att komma på tanken med demensa.. Men hon kom på den helt själv, så det ska hon ha cred för.. =)

Det var ett trevligt gäng tjejer och som det brukar bli när ett gäng kvinnsfolk samlas så pratades det mycket snusk. Just the way it should be =) Sen bar det av mot Innestället i en taxi. Inte så mycket folk, men nu har jag (nästan) kissat i kors på den toaletten som innehåller 2 toalettstolar. The Rock följde nämligen med in bara för att vara snäll och hålla mig sällskap, men hon behövde inte använda toaletten själv. Träffade även på en utomordentligt trevlig kollega som jag surrade lite med.

Jag skulle ju inte dricka nåt mer när jag kom ut, eftersom planen var ju att jag skulle vara pigg och glad nästa dag då det skulle vankas utgång igen. Så då är det ju bra att jag blir i-lurad inte bara en, utan två drinkar, varav den sista var en 10a. Shit. Och dyr som få var den också. Jag blev så chockad av priset att jag skrev en massa på kvittot. Saker i stil med "Hur i HELVETE kan en drink kosta så mkt?!? Halleluja" Eller nåt sånt. Fan att jag inte har kvittot så att jag hade kunnat skanna in den och visat den till er.. Jag roar ju fan mig själv. Svaret kom från bartendern iaf att det var pga att det var en 10. Alltså, helt galet. Helt galet. Aldrig mer 10r för mig. Heeeelt galet. Kanske om jag hade låtit bli den som planerat så hade jag sluppit att vingla fram (shit vad sånt är pinsamt!) och tiden på toaletten som följde... Jag försökte i panik hitta min mobil i min väska så att jag kunde messa till Honda om hjälp. Det gick inte så bra, men i morse öppnade jag min mobil och såg hur långt jag ändå hann på meddelandet innan Coco kom och räddade mitt sorgliga arsle. Så tack raring!! Tack för att du såg till att jag kom hem. Det var väl ändå inte bara för att du också skulle sova hos mig? ;)

Vad hade jag skrivit då? Jo, "Oh herre gud! Jag vet Inte" Med stort I på inte. Ändå rättstavat, så jag får vara glad för det lilla.

Men fyyy alltså, det är sällan jag mår illa när jag är ute, och det är i stort sett lika hemskt varje gång. Bläää!

Nu ska jag lägga mig igen, har fått skriva det här i flera omgångar också, det har varit jobbigt att försöka sitta mer än 5 minuter vid datorn..

See ya later!

/W

fredag 17 september 2010

Längtar och saknar

Båda mina pissar är hos Päronen sen ca 2v. Jag saknar dem!!! Mina gullungar! Snart får jag hämta hem iaf Hilaya (ja ni vet ju hela det här med att Gildra trivs bättre där, Hilaya trivs bättre själv osv osv osv). För det här går ju inte! Ensamt här. Tur att jag får besök från sthlm idag då! Så det verkar inte bättre än att det blir en tvådagars denna vecka med.. (ta't lugnt, det är typ 4de gången i mitt liv lr nåt lika sällan, så nån alkoholist är jag inte ens nära på att bli än på ett tag... Även om det blev en rejält blöt helg förra veckan....) Härligt det här med att inte ha en familj/respektive att ta hänsyn till.... :p

Vid Päronens äppelträd, våren 2009

Hilaya vässar klorna mot äppelträdet

Gildra gömmer sig i rabatten...

Snart så! Ska bara ha råd med bensinen... Bra att jag super upp pengarna istället? Men vad fan ska jag göra då? Jag måste ju visa upp mig lite. För det lär ju inte knacka på nån karl när jag sitter hemma och ugglar... Jaja. Jag lägger iaf inte ner pengarna på heroin.

/W

torsdag 16 september 2010

Panik

Dåså!

Dags för torsdagsbilden. Temat denna vecka var PANIK!

Tur att jag skrev att den får vara hur simpel som helst, för, ja, ni ser ju själva...

Vad kan vara mer panikframkallande än att efter en tugga upptäcka en halv mask?!?!?

Simzas version hittar ni HÄR.

Nästa veckas tema då? Hmm, kom med förslag vetja!

/W

onsdag 15 september 2010

Herr Soriba

Trots en väldigt fin och handgjord "Ingen reklam, tack!" skylt (med en blomma och allt!) så kan man uppenbarligen inte alltid värja sig från reklamen.

Denna lilla lapp fanns i Viking Line-reklamen....

Herr Soriba! Det MÅSTE vara ödet! Jag ringer direkt!

Dagens ord, uppenbarligen...

A marabout (Arabic: مَربوط‎ [marbūṭ] or Arabic: مُرابِط‎ [murābiṭ], one who is attached/garrisoned) is an Islamic religious leader and teacher [1] in West Africa, and (historically) in the Maghreb. The marabout is often a scholar of the Qur'an, or religious teacher. Others may be wandering holy men who survive on alms, Sufi Murshids ("Guides"), or leaders of religious communities. Still others keep alive syncretic pre-Islamic traditions, making amulets for good luck, presiding at various ceremonies, telling the future, and in some cases actively guiding the lives of followers. The common practice of receiving gifts or money for this service is disapproved of by orthodox Muslims

/W

PS, tror ni han klarar av att fixa lite hångel till mig i helgen? Inte från honom dock.. Tror jag? DS

måndag 13 september 2010

Hårdrockare, bukkake och look-alikes

Ja jösses.

Vad det har hunnit hända saker på bara några få dagar!

I torsdags åkte jag på Close Up-kryssning (alltså en båt fylld till bredden med hårdrockare och annat skönt folk och kända band) tillsammans med Simza, Burt och Pan. Måste säga att Meshuggah är ett gäng otroligt talangfulla musiker.. Lyssna bara på Bleed, så får ni höra själva! De var minst lika tajta live som på album!

Dock innan vi ens hann till båten började spänningen eftersom jag redan efter ca 30 min i bilen mot sthlm började känna mig pissnödig. Ju längre tiden gick, desto jobbigare blev det. "Äsch, jag har varit med om värre, det här klarar jag!" tänkte jag. När vi så äntligen började närma oss hamnen, satt jag där, halvt döende av min pissnödighet. Vad händer då? Jo, vi har ju kört mot fel hamn. Så framme var vi då inte. SHIT! eller PISS! rättare sagt, kommer jag klara mig? För nu hade jag börjat få lite smått panik över det här. När vi väl var nånstans i city, åkte förbi NK och Stadium och andra butiker, kom jag fram till att nej, det här går inte längre! Började med glansig blick leta efter offentliga toaletter, eller ens nånstans att huka mig ner utan att få böter. Fan, skit samma i böter, jag var tvungen att ta mig ut, för snart skulle jag pissa på mig. Helt ärligt. Jag höll på att bokstavligen pissa på mig i bilen. Jag, en 27-årig kärring, skulle pissa på mig. Ungefär då stannade vi vid ett rödljus, precis utanför nån slags restaurang. Jag sa "Nej, nu går jag!" Hoppade ut, fastnade med klänningen i syrrans trasiga bil, slet mig loss, småsprang till restaurangen, öppnade dörren, mötte tjejerna i dörren med ett "Jag MÅSTE få gå på toaletten, det är PANIK!" De tittade vänligt på mig och pekade med hela handen mot trapporna till källaren. Tur var väl det. För tjejen alltså. Hade hon börjat tjafsa nåt om att man ska vara gäst för att använda toaletterna så hade jag fan gett henne en rak höger och golvat bruden. Och kissat på henne när hon låg ner. Men detta hände ju tack och lov inte. Jag såg istället tacksamt på dem, trippade ner, hoppades innerligt att det skulle finnas en ledig toalett, och att jag skulle hinna i tid. Jag var nämligen inte säker på att jag ens kunde resa mig från bilsätet utan att kissa på mig. Jag skojar inte heller! Fy fan vilken panik jag hade!! Tur nog så var den närmsta toaletten ledig. Jag skyndade mig in, drog ner leggingsen och trosorna, och kissade den största mängd urin jag någonsin i hela mitt liv kissat. För så kissnödig har jag aldrig i mitt vuxna liv varit. Jag höll på att dö av lättnad! Hjärtat bultade som om nån liten (men stark) dvärg hade suttit i min bröstkorg och slagit med en slägga. Sen var det bara att gå ut igen, vänta på att resten av mitt gäng hade åkt en cirkel för att åter igen låta mig hoppa in i bilen. Jag måste säga att jag skämdes rätt mkt, men jag hade nog gått och hoppat ur bilen och rullat in under närmsta buss om jag faktiskt hade kissat på mig i bilen. Helevetti! Jag är min starka knipmuskulatur evigt tacksam!!

När jag väl kom hem på fredagen tackade jag vänligt men bestämt nej till att fortsätta umgås några timmar till på kvällen. Jag var nämligen tvungen att ta mig tillbaka till Stan för att nästföljande morgon stiga upp 6.00.

Tror ni att det gick smärtfritt att ta sig hem? Helvete heller!

Ensam, 100-sträcka, enfiligt, mitträcke, becksvart, och så.... wait for it!........ punktering!!!!

Vad gör jag då? Jo, med bultande hjärta kör jag till sidan, tänder varningsblinkersen, och kommer fram till att om jag går ut och byter däck där på plats, så lär jag garanterat bli överkörd och dö. Däcket sitter nämligen väster fram. Har faktiskt fått byta en del däck i mitt liv, så det visste jag att jag skulle fixa galant. Men allt det där andra? Som den hjälpsamme seriemördaren som riktar in sig på ensamma kvinnor vid landsvägarna? Jag bestämmer mig för att köra framåt tills vägen blir lite bredare. Efter ca 300 m har jag lite flyt och kan köra in på en busshållsplats. Jag var iofs medveten om att det inte är direkt bra att köra med ett punkterat däck, men eftersom alternativet var att jag skulle dö om jag stannade kvar, så ansåg jag att det skulle vara värt det. Nåja. Nu var jag på en vettigare plats. Men tror ni att jag har en ficklampa i bilen? Tok heller. Så med min jävla mobil som ljuskälla börjar jag rota efter reservdäcket. Lyckas få ut skiten, hittar även domkraften (hade redan hunnit undra om jag ens hade en sån i bilen) och börjar sedan skruva loss bultarna. Hade ingen aning om domkraften stod rätt, och att det möjligen skulle bli fula märken på bilen, men tänkte att skit samma, jag måste ta mig ur situationen, sen om det blir plåtskador så kan jag inte bry mig så mkt mindre just nu. Ok. Däcket var av. Så sen väntar nästa utmaning. Bultarna ska ju på igen. Men jag ser ju som sagt ingenting där i mörkret. Ibland när andra bilar susar förbi så ser jag iaf något, men det hjälper inte så mkt eftersom jag ska ju kunna se bulthålen för att kunna passa in däcket så att jag kan skruva fast skiten. Nåja. Jag lyckas iaf efter en stund. Sätter mig bakom ratten, vrider om nyckeln, ber en liten bön för god lycka, och kör iväg. Och jag klarade mig hem. Men fan vad jag hade adrenalinkick nu också. Men inte en bil stannade. Jag var ändå en snyggt klädd kvinna (upp-piffad sen kryssningen), med dinglande örhängen och allt.. Jag måste helt enkelt sett så oerhört kompetent ut att alla tänkte att det där skulle jag fixa galant själv.

Varför skulle jag upp 6.00 på lördagen då? Jo, jag skulle nämligen till Åland! Min kära Pterno hade bjudit in till födelsedagsfest, så jag, LL och Honda skulle ta oss dit. Tyvärr kunde Honda inte följa med oss, men jag och LL styrde kosan mot Ön. Vi saknade dig massor!!!

Förutom Pterno så hade jag längtat efter att se hennes Notos igen...

Den otroligt stilige Notos! En Cane corso-hane på ca 2 år.
Här i full färd med att busa med Hondas och Skodas vovvar på Öland, hösten 2009.
Han hade vuxit sen sist och väger nu cirkus 40 kilo. Han har ett år till på sig att växa klart...

Festen var iaf väldigt rolig, och jag fick äntligen gå på Arken, the place to be, i Mariehamn. Typ som vilket uteställe som helst, förutom att jag där fick se en karl som liknar Troy Sanders! Ja, ni vet ju att Troy är något av det hetaste som andas... Så förstå hur lycklig jag blev. Ja, alltså, eftersom jag inte kan parningsdansens ritualer (Det får antingen vara pang på från killens sida, eller så händer inget alls. Jag kan tacka ja, men jag kan inte fråga själv), så har jag inte gjort mer än skakat hand och presenterat mig för människan, och inför honom skrattat och sjungit "Boom Boom, Bukkake, Bukkake!" tillsammans med Pterno, i nåt konstigt jävla infall, och bara verkat allmänt märklig. I mitt suddiga spritindränkta minne har jag för mig att när Pterno frågade om han visste vad bukkake betydde, och när han svarade jakande på frågan, skrattade jag ännu gladare, frågade om han verkligen hade koll, det hade han, och jag skrattade hysteriskt vidare, och fan ja, jag kan då inte göra vettigt intryck på folk... Hur som. Vi stod där ett tag. Jag pratade några ord med hans kompis, om vad har jag då INGET som helst minne av, för där stod jag, och kunde fan inte hålla ögonen borta från hetingen. Han lär ha tyckt att jag stirrade.. För jo, han märkte att jag tittade... Och tänk er mig som i vanliga fall inte ens kan snegla på folk när jag är ute på krogen... Jag var helt fucking trollbunden! Tyvärr så drog de därifrån strax efteråt, så honom lär jag ju aldrig se igen... Om jag inte flyttar till Åland då... Hur som så var han ju ändå helt uppenbart out of my league, så jaja... Men nu orsaken till varför jag egentligen blev så lycklig. Jo, människor kan delas in i olika utseendetyper. Alltså folk som liknar varandra. Jag vet ju om det här, och bara på kryssningen så såg jag 2 andra typer som liknade både trummisen och ena gitarristen i Mastodon. Alltså inte samtidigt. Menmen. Så jag vet ju att det helt alldeles logiskt ska finnas karlar där ute som påminner om Troy. Och nu så har jag sett en! Och finns det en, ja då finns det fler! ;) Och gillar man en så gillar man oftast alla andra i den gruppen också. Det finns alltså en liiiiten chans att jag skulle kunna råka på en alldeles "vanlig" karl på, låt oss säga jobbet, som ser minst lika het ut som nån av mina absoluta drömkarlar. DÄRFÖR blev jag helt lyrisk. Åland levererar, som Pterno sa. Och ja, hon har rätt, har mött flera utomordentliga exemplar från Ön. Shit vad fin han var! Och i framtiden kanske jag tror mer på mig själv och kan lyckas landa en sån karl. Kommer leva på den här lyckan lääänge =)

Eller tills idag eftermiddag när jag både fick reda på att jag inte fått vikariatet jag var på intervju för, och ett annat litet extraknäck, som jag inte kunnat tacka ja till förrän jag visste hur det skulle bli med det första jobbet, och nu var det alltså redan för sent..

Man får fan inte gå och vara glad länge här inte... Men annars allmänt nu, måste jag säga att jag mår bra trots omständigheterna. Det har hänt mycket jävligt jobbigt skit i år, men trots det så känns det helt ok. Jag må vara pank, arbetslös och kroniskt singel, men livet känns ändå värt, och jag tror det finns många roliga överraskningar och stunder som väntar på mig, nånstans där i framtiden. Jag har underbara vänner som förgyller mitt liv! Bara jag kunde umgås med dem oftare!

KÄRLEK till alla er där ute, hösten är här, tänd levande ljus, drick varm te och låt kvällarna bli mysiga stunder att koppla av!

Puss!

/Wliri