Franska minneskort och snäckor

Louvren

Har jag berättat om den gången jag var i Frankrike? Tror inte det...

Ah, tänker ni, nu kommer det berättelser om sniglar, orakade armhålor och en massa tungkyssar... Och till viss del så har ni rätt, men främst tänker jag på det som "Incidenten med minneskortet".

Observera att minneskortet och adaptern på
bilden inte har något med berättelsen att göra..

Joråsåatt, såhär var det... Jag och en underbar grupp fröknar var på en utbildande resa till detta märkliga land. Allt gick sisådär bra, med tanke på att jag är vegetarian och att fransmän å andra sidan äter allt med puls och även sånt utan men som ändå rör sig...

Muchos trevligt att bo vid havet halva resan... Inte för att vi bodde
i detta hus, men den fanns i närheten. Men som sagt, havet...
Det innebär även seafood...

Har aldrig i mitt liv varit gladare att jag varit vegetarian, för även
innan jag övergav den animaliska världen (jaja, förutom ägg- och mjölkprodukter)
så hade jag inte kunnat äta av denna tallrik. Möjligtvis räkorna, men eftersom
de inte var kokade med samma metod och örter som Far gör, så vette Fan
om jag hade känt mig så lockad ändå. Och jobbigt att vara i en sits där man inte vill
förolämpa värden... "Nej tack, men det finns inte en chans att jag äter av DET DÄR!"

Men! Nu gör jag ju som Systra, och trailar off... Jag skulle ju prata om minneskort. För självklart hade jag ju med mig min roliga kamera, och när ungefär hälften av resan var avklarad tänkte jag föra över lite bilder till datorn som jag hade med mig. Fråga mig inte varför, men jag fick för mig att jag skulle testa att ha i minneskortet direkt i datorn istället för att köra med sladd mellan dator och kamera som jag alltid gör annars. Min lappis har nämligen en slot i sig. Vet detta eftersom LL försökt använda den en gång innan. Däremot så var jag ju lite fundersam över storleken på mitt minneskort, för jag var rätt säker på att det som jag hade i kameran var mindre än det som LL hade. Nåväl, det kanske går ändå? Testa måste man ju. Sagt och gjort. Jag satte försiktigt i minneskortet i luckan. Som svalde det. Jahopp. Naglar, pincetter, hårnålar och diadem testades, men inget ville funka. Där satt den, i datorn. Inte för att minneskort är så förbannat dyra nuförtiden, men jag hade säkerligen en 400-500 bilder i den från resan som jag gärna ville komma åt.

Panik panik och oerhört mycket irritation. Fan vad jag var sur på mig själv!!! Satan i gatan! Jaja. Jag passade iaf på att googla efter lite tips när jag hade en stund över och inte nån italienare satt och hoggade datorn på nedervåningen. Det visade sig att jag var långt ifrån ensam om att göra denna dumma grej. Efter lite mer läsning så hittade jag tipset om att använda adaptern som följde med minneskortet för att få ut det, den har ju ett hål som passar just minneskortet.

Ja. Ni läste rätt, jag hade ju faktiskt en adapter som man skulle ha minneskortet i för att det skulle funka med datorn. Med i Mensa? Ja, ibland så undrar jag om inte mitt provsvar förväxlades med nån annans..

Ah, vilken lättnad! Minneskortshelvetet var ute! Firade med att ta den här bilden som bevis för att kortet åter satt i kameran och inte i datorn...

Ute!!
Vi åt visst en del clementiner under resan, ser jag nu. Och chips. Kan säga att man
var rätt så trött på croissanter och baguetter efter typ dag 3... Jag o andra sidan
köpte burägg från oinredda burar, allt för att få i mig lite proteiner förutom
det jag fick från ost. Fan vad de tryckte i mig ost istället för kött... Gah. Tur att vi även
köpte en hel del Activia för att vara snälla mot våra magar.. Förutom allt rödvin..

Så resan kunde fortsätta och nya bilder tas, och gamla förvaras till eftervärlden.

Kort taget vid stranden efter hela incidenten..

Jag är inte bara förbannat intelligent, jag är jävligt puckad också!

/W