Skäggiga tänder, eller bara lite oflyt?

Jag har förgäves letat efter noter till Grizzly Bear's låt Foreground, men har bara fått tag på första sidan (av 4) som är ett exempelblad. För att få resten måste jag betala, och visst skulle jag kunna lägga ner ca 30-40 spänn på det, inga problem, grejen är den att den finns på amerikanska sidor och då blir det ju som det blir med betalning... Suck.. För den är inte särskilt svårspelad, men muchos muchos vacker. Men jag kan ju som sagt inte (lr, det kanske jag inte har sagt innan, säger det nu istället!) spela "by ear".

Men det var ju inte det jag skulle prata om idag!

Nehhej du.

För jag skulle prata om mina tänder. Eller tand, åtminstone.

Jag?

Idag var jag för andra gången hos tandläkaren denna vecka. Det kan låta mycket, men om man tänker på att senast jag var där förutom i veckan var för 7-8 år sen, så jämnar det nog ut sig. Ni kan ju bara ana hur mycket ångest som är förenat med skiten. Hur som. Jag har alltid haft problemtänder, och kommer nog alltid ha det. Tills jag får löständer. Kära Mor lagar och lagar och lagar (oftast samma tand också), men inte vill det bli riktigt bra ändå. Har fått anlagen från henne. Om vi säger såhär, jag har ingen koll på hur många hål jag har haft i mina tänder. Det var/är mer regel än undantag att det fanns hål att laga vid varje rutinkoll. Så förstå i vilket skick mina tänder är i nu, efter 8 års olagande (Hittade precis på ett ord! Ska inte förväxlas med 'olaga').

"Ja dett ar mokket att göra" sa Fru Tandläkare i tisdags. EFTER att hon med *precis just det tonfallet* räknat upp ännu ett hål, som om hon inte kunde tro sina ögon. Ja, jag vet att mina tänder är kassa, men du borde fan vara såpass proffsig att du inte låter dina nedvärderande känslor för mig skina igenom. Det är vad personalrum och fikapauser är till för. Snacka skit om mig när jag inte är där. Som vi alla andra gör.

Så idag lagades min spruckna tand som gett mig vågor av ångest varje gång tungan letat sig fram till sprickan (vilket händer rätt ofta, varför gör man så, letar upp alla fel man har i munnen?) Nu visade det sig däremot att jag inte kunde pusta ut. Osäker prognos, visade det sig. För den var "superdjup" (uppenbarligen en tandläkarterm) och hon måste sluta borra 0,5 mm från pulpan och det ena leder till det andra vilket kan innebära att lagningen kanske inte funkar, att jag får jätteont, svullnar upp, och då får ta bort tanden. Antar jag. Med lite tur så kunde det re-mineraliseras, lr nåt annat fancy ord, och då borde det gå. Så jag håller krampaktigt tummarna att jag kommer undan med 685 spänn för just den tanden. Så det inte blir 685 spänn plus minst 3 miljarder för att dra loss den. Och all smärta på det.

685 tänker ni nu, det är ju inte så mycket? Nej, jag håller med, men ta det gånger X. Ja, gånger X, för jag har fortfarande inte frågat hur många hål det rör sig om. Eller det är väl den billigaste formen av lagning också, en tand kan lätt komma upp i över 1000 spänn. Och då har jag inte tänkt mig någon jävla rotfyllning heller. Kan de förresten se på röntgenbilderna om det behövs rotfyllas? Jag sitter ju och nojar mig något infernaliskt över det också. Jag har iaf 2 nya tider inbokade än så länge. 2011. Året jag gick till tandläkaren. Om och om igen.

Men annars då, hur gick det idag? undrar ni såklart. Jodå, hon börjar med att säga att det kommer att göra ont, så de får bedöva. "Ja det hoppas jag verkligen" tänkte jag, men sa bara ok. Kändes knappt, men nog fan lyckades de skrämma upp mig genom att säga att "Nu blir det obehagligt" och att Fru Tandsköterska snällt klappade och höll om min arm och bad mig att andas. Det ska hon förresten ha eloge för, klappandet, det var lugnande. Hon är snäll hon, Skötis. Tandis däremot gillar mig inte, så jag är lite skeptisk tillbaks. Men som sagt, visst kändes sprutorna i gommen, men det var inte så värst mycket värre än den de tog i tandköttet. Förutom sticken i början så gjorde det inte ett dugg ont. Och det ska ni också veta, att det kanske bara är 10-20 % av gångerna jag lagat mina tänder som det inte har gjort ont att borra. Kanske inte går att bedöva barn? Vad vet jag.

Det som var värst var det förbannade borrljudet som fortplantar sig genom hela skallbenet och får allt att vibrera. När det lät som värst drömde jag mig bort till en av mina Happy Places. Lite senare hjälptes jag av att läpparna domnat bort. Det kändes (och känns faktiskt fortfarande) som att jag saknar halva överläppen, och självklart gick tankarna till att jag låtsades vara en zombie. Så där satt jag, ömsom drömde jag om Chris Bear och ömsom att jag snart skulle slita av Tandisens näsa.

Christopher Bear
Veckans Skägg, för fan! Det var ju ett tag sen. För fan. Fan.
Puss puss puss! För fan.

Och från sockersött går vi till dött dött...

Så såg jag ut. In my mind. Eller på riktigt. Eller?

Ja, det var nog allt för idag. Hörs!

/W