Käpy = Kotte

Idag kom jag att tänka på när jag var barn och Päronen ville att jag skulle plocka kottar. Varför det? undrar ni säkert. Jo, för att Far skulle klippa gräsmattan och det var lite svårt att nå gräset då gräsklipparen nästan som flöt fram på ett hav av kottar. Det var inte enda orsaken, för visserligen är det oerhört spännande att använda gräsklipparen som en slags kottkanon *piu* *piu* för man vet aldrig vad/vem man träffar (i ögat). Däremot kan det bli lite dyrt med alla nya fönster och skadeståndskrav (för sveda och värk).

Jag hatade att plocka kottar. Gör det än. Det skulle väl gå an om det handlade om ett tiotal kanske, men nehej du. Förr i tiden fanns det såpass många tallar på vår bakgård att man fick hålla på ett bra tag för att gräsmattan skulle bli någorlunda kottfri. Sen var det bara vänta tills nästa dag då det blåste till lite, och bakgården var i precis samma skick som dagen innan. Kändes ju lite ovärt om vi säger så då.

Så ni kan ju gissa att det alltid blev bråk när det här med att plocka kottar kom på tal. ALDRIG I LIVET! skrek jag, men då mina Päron är barnslavdrivare av högsta rang (Som Far hade som vana att säga: Kivempi siivota nyt ennen kuin itkeä ja siivota -Roligare att städa på en gång, än att gråta och städa..) så slutade det med att man ändå gick där och svor (japp, jag har alltid varit en jäkel på att svära, och jag skyller ALLT på mina Päron... 'kele!).

Till slut kom jag ändå på att jag skulle kräva ersättning för skitgörat, för det var precis det det var. Inte fan skulle Far komma på tanken att själv stå där och plocka. Först ville han inte gå med på det, men kom ändå med det hutlösa förslaget att jag skulle få 1 öre/kotte. T.o.m. jag med min barnhjärna kom snabbt fram till att det skulle innebära att efter 100 kottar skulle jag få 1 (en) krona. No way, Jose! Så jag lyckades förhandla det till 10 öre/kotte. Tror det blev några tior till slut iaf. Men fortfarande, timlönen lär ha legat på 20 kr eller något liknande.... Som sagt, slavarbete.

Jag har för mig att jag hade någon som hjälpte mig att plocka den gången, men kommer inte ihåg vem det var. Tror inte det var syrran denna gång. Hon gillade nämligen inte heller det där görat.

Jaja, det var bara ett litet minne från min barndom. Ännu en pusselbit av Mysteriet Wliri....

/Wliri