Blodsmak och andningsnöd

GAAAAH!

Fy fan säger jag! Första spinningpasset (eller träningspass överhuvudtaget) på strax över en månad! Det känns, kan jag lova. 10 min in på passet insåg jag att det inte skulle bli kul, 15 min senare hade jag lust att gråta, och när det var dags att stretcha kände jag mig såpass vimmelkantig att jag funderade på att sitta kvar på golvet en sisådär en halvtimme till. Fast att nästa pass börjar direkt efter vårt. Det blev blodsmak, yrsel och, ja, hela kittet baby! Känner att min förkylning inte riktigt släppt den heller. Tur att jag och Honda satt längst bak, precis vid pappersrullarna, så jag enkelt kunde sträcka mig bakåt, ta lite papper och snyta mig, allt medan jag fortfarande trampade på cykeln.

Vägde mig i morse också. Var beredd på det värsta. Det har ju ändå gått en månad utan träning men med sjujäkla moffande. Vågen visade på: *trumvirvel* +1kg. Jag blev glatt överraskad. Inte så farligt alls. Jag förväntade mig mycket mycket mer. Måste göra nåt styrketest för armarna också, nu innan jag sätter igång och jobbar på allvar. Jag ser fram emot att få starka axlar i sommar!

Nej, nu väntar dusch, lite mat i magen, och sen ska kvällen tillbringas i Bunkern. Ser jag ju inte fram emot. Satt flera timmar där idag, men gjorde inte ett skit. Det var visst lite knepigare med mina uträkningar än jag trodde.. Klurar jag inte ut hur jag ska göra ikväll/fm imurrn, då mejlar jag Handledaren. Wish me luck!

/Wliri