Gah!
Fiifaan, var äntligen iväg på ett skivstångspass idag. Och med tanke på att jag inte varit på ett sånt pass på ca 2 år så hängde jag med bra! Men förstå vad svårt det var att gå efteråt när jag på allvar var rädd att benen inte skulle bära. Träningsvärken kommer fan inte vara rolig. Men nu måste jag verkligen försöka få in fler såna pass, helst 2 i veckan, fram tills jag ska börja jobba på annan ort och inte längre kan träna på f&s.
Stönade som en hel karl under passet, och ledaren lär ha blivit rädd för mitt überarga ansikte, eller så tog hon det som en komplimang eftersom jag fan gav allt.
Däremot så orkade jag inte med mina 30 minuter på träningscykeln på gymmet efteråt som planerat, det fick räcka med 25... Shit! HELT fucking slut i benen! Underbart!
Och kom på att jag tänkte i affären efteråt att "nej, fan, jag ska laga precis vad jag vill ikväll, jag är trött på att få dåligt samvete för allt jag äter. Kvällens träning ger mig tillåtelse att äta vad jag vill."
Så det blev en grönsakspanna (squash, potatis, lök, quornbitar och paprika) med en sås gjord på gräddfil och tångkaviar till. Mums! Ja, det är alltså gräddfilen som gav mig ångest.
Men faktiskt. Jag är trött på att ha en ätstörning som gör all mat så jävla laddad. Hur ska man ta sig ur det??? Eller kommer jag vara som de allra flesta kvinnor, och faktiskt ha en sned jävla syn på mat under hela livet? Har du tänkt på hur just du förhåller dig till maten?
/W
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar