MEN!
Nuuuu kom jag ju på... Ett annat inlägg som har dröjt ett år...
Jag var ju o plocka svamp förra året. Ja, jag gör sånt. Även i år. Men. Förra året. Alltså.
Ni kommer aldrig att tro det, men i mina förvirrade irrfärder i närskogarna så råkade jag ramla över en otroligt trevlig överraskning! Efter mil av vinglande stigar och aggressiva ekorrar och gamla tanter på kattpromenad fann jag det ultimata....
Jag hade hittat fram till......
Wait for it......
Pattons Hage!
För att föreviga och för att ha bildbevis på det så tog jag genast kort och skickade till Simza som även hon blev alldeles till sig..
För Mike Patton är ju en av våra drömkarlar, om vi säger så...
Genast började min sökan efter Mike, för han måste ju finnas här nånstans! Klart man bor i sin egen hage, eller hur? Vem skulle INTE göra det, liksom?
Bakom stock och sten letade jag, under mossa och kottar krafsade jag..
Slutligen, bakom en enorm trattkantarell, så fann jag till slut vem jag letade efter.
Efter fnitter och ett par timmar av awkward silence tog jag till slut mod till mig och frågade chans.. Genom att räcka över en papperslapp med de klassiska raderna:
Vad tror ni han svarade då?
Nej, såklart. Men däremot satte vi oss på en bänk i närheten och pratade om allt mellan himmel och jord. Nej, nu ljuger jag. Vi satt faktiskt och råhånglade tills ett pensionärspar kom och slog på oss med sina promenadkäppar.
Hur som, jag kände att jag hade fått nog av lycka för ett helt liv, så efter att vi skrämt bort pensionärerna med finska folksånger så skakade vi hand och skiljdes åt som de bästa av vänner.
En vacker dag kanske jag återvänder, till skogen där sången ekar mellan ekarna, men tills dess, så lyssnar jag på Tomahawk...
Tomahawk - Point and click
/W
För Mike Patton är ju en av våra drömkarlar, om vi säger så...
Genast började min sökan efter Mike, för han måste ju finnas här nånstans! Klart man bor i sin egen hage, eller hur? Vem skulle INTE göra det, liksom?
Bakom stock och sten letade jag, under mossa och kottar krafsade jag..
Slutligen, bakom en enorm trattkantarell, så fann jag till slut vem jag letade efter.
Efter fnitter och ett par timmar av awkward silence tog jag till slut mod till mig och frågade chans.. Genom att räcka över en papperslapp med de klassiska raderna:
Får jag chans på dig?
Ja
Nej
Kanske
Ja
Nej
Kanske
Vad tror ni han svarade då?
Nej, såklart. Men däremot satte vi oss på en bänk i närheten och pratade om allt mellan himmel och jord. Nej, nu ljuger jag. Vi satt faktiskt och råhånglade tills ett pensionärspar kom och slog på oss med sina promenadkäppar.
Hur som, jag kände att jag hade fått nog av lycka för ett helt liv, så efter att vi skrämt bort pensionärerna med finska folksånger så skakade vi hand och skiljdes åt som de bästa av vänner.
En vacker dag kanske jag återvänder, till skogen där sången ekar mellan ekarna, men tills dess, så lyssnar jag på Tomahawk...
Tomahawk - Point and click
/W
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar