Livet känns alldeles för tungt för att blogga just nu, men eftersom jag kom på att det är 5-årsdagen sen Wliriah dog, så måste jag ju uppmärksamma det här, inte mer än rätt.
Annars känns jag som en bergochdalbana och förnekelse är ett sätt att överleva.
Ta hand om er!
/w
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar