Drygt.

Bläh.

Blir inte händerna bättre inom ett par veckor så måste jag nog kontakta min läkare. Men jag gillar inte henne. Hon ser inte mig. Hon ser bara min vikt. Hon är nedlåtande och gör så att jag mår dåligt länge efteråt. Fast att jag eg ska vara stolt över mig själv och vad jag gör och åstadkommer. Hon vet inte min historia. Hon vet bara det hon ser just nu, och då är det inte så relevanta saker hon kommer med. Ja, jag vet att jag bör gå ner i vikt. Men jag har ändå redan gått ner 15 kg. Och om det går sakta, vad fan gör det om det går åt rätt håll? Men nej. Alla mina problem verkar komma från min vikt. Det kan inte alls bero på överansträngning? Eller att jag känner en som verkligen inte har problem med vikten som har precis samma problem som mig? Eller att jag känner till flera andra som har samma problem, och som jobbar eller har jobbat med samma saker som jag?

Just nu funderar jag på om kanske kortisonsprutor skulle kunna hjälpa? För jag har ju inte planerat bli kvar där så länge till.. Bara så jag överlever för stunden?

Men som sagt. För att diskutera det måste jag träffa min läkare. Som jag inte gillar. Som inte gillar mig. Jag ser det direkt på hennes blick när jag kommer in genom dörren. Anklagande. Och sen hennes sätt. Hmm, egentligen är det väl bara att byta läkare...

Tänkte på hur otroligt viktigt det är med ett bra bemötande, som gör att man känner sig trygg. Som hudspecialisten jag var till med mina leverfläckar efter förra årets mardröm med pappas hudcancer. Han var jättebra. Lugnande, trevlig och saklig. Jätteviktigt när man sitter där iklädd bara bh och all sin oro...

Men nu... Fan ta mina händer. Det är så förbannat obehagligt och ångestframkallande att känna av dem. Jag vill inte operera mig igen! Jag vill inte! Jag vill verkligen inte! Det är inte värt det! Eller, ingreppet är ju värt det när det gått så långt att jag inte längre kan sova, och har skitont. Men orsaken till att jag har ont är inte värt det. Inte på långa vägar.


Får försöka ta det lugnt. Men jag fattar inte varför jag har känt av höger hand så mycket nu i helgen. Jag ska faktiskt ta och prova att använda mig av andra smärtstillande som inte har vätskeansamling med i sin biverkningslista. Jag får ju dagligen poppa piller för diverse saker, främst mitt jävla molande tandkött sen ett par månader tillbaka. Ja, jag har sagt det till tandläkaren och tandhygienisten, men de ser inget, och tandtråd har jag använt varenda jävla dag sen innan jag började få ont, så nu testar jag med mellanrumsborste där värken kommer ifrån, och hujedamig vad det blöder.. Kanske funkar det här, för det är inte så bra att hålla på med bakteriedödande medel i munnen under längre stunder heller, men jag vill ju för fan få bort problemet som gör att jag måste äta smärtstillande varenda jävla dag. Det är inte bra. För jag vaknar av att det värker. Det kan värka riktigt rejält också. Det går inte att "härda ut". Kan knappt tänka när värken kommer igång på riktigt.

Ja men vafan! Visst svullnar man upp vid mens? Jag tror det är den tiden nu.. Tror jag hade en rejält pms-relaterad skitdag förra veckan (mina kära kollegor kan intyga), eller när det nu var. Och nu har en massa finnar poppat upp också. Hmm... Hoppas det kan påverka.. Återstår att vara försiktig på jobbet, och vänta och se..

Men nu lär jag försöka sussa, ska upp 4.30..

Hej o hopp, gummisnopp!

/W