Ja, jag skulle ju skriva om min braiga dag, men det dök upp så många kassa dagar, så det föll bort.
Och trots att jag är så förbannat konflikträdd så känner jag hur även min gräns snart är nådd med råge. Och jag är rädd för att säga saker jag kommer att få ångra. Men. Jag känner att jag faktiskt är den som har rätt i frågan. Inte för att det kommer att bli bättre för att jag biter ifrån, men på nåt sätt känns det fördjävligt att bara ta emot. Hålla käft, le och se glad ut.
Förbannat!
Saatanan pikku pirut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar