Har funderat lite på det här med att jag har svårt att slutföra saker. Undrat liksom vad det beror på. Tror jag har kommit på det, och har väl eg vetat det ett tag redan. Jag är rädd för att misslyckas. Att det inte blir så bra som jag hoppats, eller andra förväntat sig. Så jag låter hellre bli.
Jag ritar inte så ofta, för att det aldrig blir som jag tänkt mig. Jag spelar inte piano så ofta, för det låter inte som jag tänkt mig. Jag skriver inte klart det jag har börjat med, för det blir inte så bra som jag tänkt mig. Jag sjunger inte så ofta som jag vill, för det låter inte så bra som jag tänkt mig.
Fast jag vet att det är övning det handlar om, att man bara lär sig genom att göra, och att man lär sig bäst av sina misstag. Att det är så förbannat fegt att lämna något ofärdigt. Bara för att det är så lätt att tänka att det gör inte något att det inte är perfekt än, för det är ju inte färdigt. För när det väl är färdigt, så är det ju för sent. Så få saker blir färdiga.
Och för att börja jobba med det, så ska jag färglägga en teckning jag började med igår. För fast att jag har längtat hela dagen på att få komma hem och fortsätta med att göra klart den, så har jag känt ett motstånd så fort jag kom hem eftersom jag är rädd för att den kommer att bli förfärlig. Att inget jag gör ens kommer i närheten av andras konst, att alla andras stilar duger, men inte min. Att jag inte ens har en stil. Vilket inte är sant, som en av mina idoler sa till mig. Hon menar på att alla har en egen stil. Och det är sant. Fast att det blir mer tydligt ju mer man jobbar på det, antar jag. Och inte bara med målning. Musik och sång också. Alla har sin egen stil. Och det behöver inte vara som alla andra. Det ska inte ens vara som alla andra. Var dig själv, gör ditt eget, följ ditt hjärta! Bara gör det!
Kom igen! Kom igen! Kom igen!
Våga.
/W
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar