Pröööblems, aijv gått pröööblems

Ja, alltså. Vafan. Suck suck suck.

Har haft en helveteskväll på jobbet i tisdags, det var såpass hemskt att jag ringde till en kollega i smått panik och bölade. Tur att de är så förbannat underbara, mina kollegor! De gör så mycket för att hjälpa till och ställer verkligen upp! Men fitta vilken kaotisk dag det var. Fördjävligt rent ut sagt. Men fy fan, började grina igen när jag öste fram den kvällens händelser för Systra igår i telefon också, även om det som var det allra allra hemskaste (och det som till slut fick mig att börja gråta) inte var så farligt som jag först trodde. Men jag blev fan traumatiserad. Synd att jag fick få den kunskapen the really fucking hard way.

Hatar att grina. Det är bättre att vara arg. Då har man fortfarande någorlunda kontroll över sina känslor, och kan rikta ilskan och kanske få något gjort. Men börjar man väl gråta så har man tappat kontrollen. Kul att ha en elev som man ska guida då också. Eleven såg iaf inte när jag blev överväldigad av allt strul, men mina rödgråtna ögon gick inte direkt att maskera. Kollegan däremot kunde jag inte dölja tårarna för. Satan i gatan vad jag hatar att gråta inför folk.

Och så mina händer. Har nyss kommit från fru Doktor. Hon var väl rätt direkt på att det ska opereras, men jag vill ju inte! Inte för att jag är rädd för sånt, men i såna fall blir jag borta så länge från jobbet, och frågan är hur jag ska göra sen. Har ju bara avtal i 6 månader (de får inte skriva på för längre perioder än så, så när det börjar närma sig det datumet så är ju tanken att vi ska skriva på nytt) och det känns som att om jag nu går och är borta i närmare 3 månader av det där så kanske de inte är så sugna på att låta mig vara kvar. Visserligen så MÅSTE jag komma därifrån så snart som möjligt ändå eftersom min kropp uppenbarligen inte pallar med det här, och att det är underbetalt, men jag får iaf pengar! Jag ska försöka fortsätta att leta efter andra tjänster som faktiskt är anpassade för just min utbildning, men jag måste ju bli färdig med det där förbannade xjobbet också. Men även om jag nu blir sjukskriven i mer än 8-10v så kan jag ju inte sitta vid datorn och skriva några längre stunder ändå, lr, om det bara är såhär så kan det väl gå an (om man tar många pauser), men vet inte hur ont man får efter en operation. För som jag sagt innan så är jag i de allra flesta fall nära koma när jag kommer hem efter en låååååång arbetsdag (sjukt mkt oplanerad övertid på det stället).

Synd att man inte är en sexbomb och skulle kunna bli en Gold Digger istället. Nja, fast, ändå, inte riktigt min grej det där, att vara med nån bara för pengarnas skull...

Sen känner jag en skuld gentemot kollegorna, för om jag faller bort nu så kommer det ge dem ännu mer strul än det redan är på stället. Tro mig, det behövs verkligen inte mer skit där just nu.

Men vad kom vi fram till då, jag och fru Doktor? Jo, jag ska få komma till en arbetsterapeut så snart som möjligt så jag får hjälp med handledsstöd. Då kanske jag kan få specialanpassade till just mig och även såna som jag kan ha nytta av på jobbet också. Sen ska jag få komma till nåt ställe där de mäter hur bra nerven skickar signaler. Då kan de uppenbarligen bekräfta att det är karpaltunneln som strular.

Men det verkar vara som om att om det verkligen rör sig om karpaltunnelsyndrom (vilket det lär vara, har precis alla de typiska symptomen) så vill de operera. Och då får jag väl operera då. Men det lär dröja minst 3v innan jag ens får tid till stället där de kollar nerverna. Kan försöka förbereda mig mentalt under tiden. Och prata med dem på jobbet. Men jag märker på kollegorna att de är oroliga och inte tycker det är så bra. De är väl oroliga för att jag ska sjukskriva mig. Och jag har full förståelse.

Men jag tänker då inte gå runt och ha problem med att trycka på små knappar, som på mobilen, kortterminaler, datorn, fjärrkontroller osv, och ha problem med övrigt småpill eftersom jag inte har fingertoppskänsla, eller sånt där jag böjer handen det minsta eftersom det efter kanske 5-10s börjar pirra som om det var sockerdricka i mina händer, och även domnar bort mycket mycket mer. Blir det värre (och det lär det bli) så kommer jag snart inte kunna hålla små grepp alls heller, som pennor o.d. Styrkan i händerna lär försvinna också, känner redan av att det har försämrats. Det ska uppenbarligen börja värka i händerna också. Konstant. Hurra. Jippii-tai-ei.

Och så har jag flisat en tand också. Eller, jag har misstänkt att det har ramlat av en bit redan innan, men nu har det blivit ännu mer, bara för ett par dagar sen. Det är en av de första kindtänderna i överkäken. Jag får ångest av tänder! En av de allra hemskaste mardrömmarna jag har är när jag antingen tappar tänder eller slår sönder dem. Riktigt hemska drömmar. Jag har inte varit hos tandläkaren på en sisådär 7-8 år eftersom jag inte haft råd, och nu är jag fan livrädd att det ska gå på 39 miljoner och att det ändå inte blir bra. Men rädd för tandläkaren i någon klassisk bemärkelse är jag ju inte. Skrev nyss in mig hos Folktandvården iaf, och bokade tid för kontroll. Det blir 18/1-2011. Tur att jag inte har ont då? Men fick jag ont så kunde jag få akuttid, men sånt kostar ju mer det också. Jaja. Hoppas tanden håller. Jag är jätteparanoid att den när som helst kommer att spricka mitt itu och orsaka stoooor smärta. :(

Nåja. Nåt kul måste det väl ha hänt också? Jodå. Idag när jag var i hälsokostbutiken efter läkarbesöket för att köpa lite sojafärs så såg jag att det fanns en hudvårdsserie som lär vara en riktig hit i Finland...

Vai olischiko aika ehkä lopettaa tää schiiiderin litkimischen? Mutta kun on niin hauschkaaa!!!!

Hej och hopp, gummisnopp!

/W


(Hauschka = en fylleuttalad hauska = hauska = rolig på finska)